Nämn ordet MMA för mig så börjar jag genast associera vilt. Svett, UFC, Jörgen Kruth och jättestarka män som håller fast varandra. Låter du mig fortsätta rabbla tankefragment i ett par timmar är det också möjligt att ordet Bellator slinker ur min mun. Det är möjligt att det säger mer om mig än om organisationen, men som allmänt sportintresserad som bara oregelbundet ser MMA-matcher känner jag inte omedelbart vare sig tyngd eller förtroende när organisationen nu satt sitt namn på det senaste i raden MMA-spel.
Tydligt är dock att det inte finns några ambitioner att låta exponeringen av det Viacom-ägda varumärket i spelbranschen matcha den som skett i TV via Spike TV och MTV 2. Istället väljer man en budgetvariant för att slå sig fram i den allt hårdare konkurrensen. Nedladdningsbart och utvecklat av personer som huvudsakligen ägnat sig åt usla Mortal Kombat- och MMA-titlar för att vara precis.
Resultatet är en produkt som vid en första anblick kan kännas ofärdig, men som vid närmare eftertanke snarare aldrig hade en sportslig chans. Det krävs helt enkelt stora portioner kunnande, hårt arbete och känsla för att någotsånär lyckas avbilda en sport som innehåller så vitt skilda inslag som stående boxning och liggande submission och som hela tiden kan bölja fram och tillbaka mellan stilar, förutsättningar och grepp.
Men även om jag inte förväntar mig en fullfjädrad realistisk simulator för en dryg hundring så lyckas inte Bellator: MMA Onslaught heller nå mer grundläggande mål som hygglig spelbalans och underhållning. Visst finns där mängder av slag, grepp och möjligheter till att parera attacker. Men matcherna handlar alltsomoftast om att blockera eller undvika en stående slagserie för att sedan omsätta motståndarens trötthet i en snabb knockout eller ett kast ner i mattan och gyllene läge för submission.
I grunden är det inget större fel på styrningen i uppställt läge. Varje knapp motsvarar en arm eller ett ben á la Tekken, och den egna kämpen gör som man vill. Åtminstone offensivt. Kontringar och annat defensivgöra sitter däremot inte alls lika klockrent. När vi väl hamnar på golvet känns det dock olyckligt att sportens kanske mest vitala och komplexa inslag reduceras i mångt och mycket till vickningar på högerspaken och en tävling om vem som är minst uttröttad.
Det enda som faktiskt skänker mig viss glädje är att skapa en egen karaktär. De medföljande åtta verklighetsbaserade är nämligen i snålaste laget, särskilt då den där riktiga stjärnglansen saknas. Jag roar mig med att skapa en hiskeligt ful fighter, skräddarsyr hans rörelser och lägger ner viss tid och möda på att träna upp hans förmågor. Även det känns ändå i slutändan poänglöst då Bellator: MMA Onslaught saknar såväl vettigt karriärläge som folk att slåss mot online. Det sistnämnda har jag å andra sidan all förståelse för.