Svenska
Gamereactor
recensioner
Agony

Agony

Är du redo att dra åt helvete? I veckan öppnades helvetets portar på vid gavel och du är numera välkommen att stiga in. Om du vågar. Ta sats och störtdyk ner i detta inferno tillsammans med Lina. Vi ska så långt ner man bara kan komma. Det har blivit dags att sätta tänderna i Agony.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag har de senaste dagarna befunnit mig i helvetet. Bokstavligt talat. Madmind Studios bloddrypande, demonfyllda, horribla skräckspektakel Agony släpptes nu i veckan till min och många andras stora glädje. Spelet visades upp för första gången år 2016 och det väckte omedelbart intresse hos många skräckfantaster världen över och nu, finns det alltså tillgängligt till PC, Playstation 4 samt Xbox One.

Agony
Demonerna är inte vare sig särskilt vackra eller särskilt snälla.

Agony är ett skräckspel som liras från ett traditionellt förstapersonperspektiv. Du spelar som en sargad själ som vaknar upp med en sönderbränd kropp och minnesförlust. Det enda du kan minnas är fallet ner genom evighetselden. Varför du hamnat här är någonting du lär försöka ta reda på och det är bara "The Red Godess" som kan hjälpa dig. Hon är nyckeln ut från helvetet. Men hur ska jag gå tillväga för att hitta henne? Jag tittar upp på den gigantiska port som tornar upp sig framför mig. Den skriker ut ett tydligt budskap. Ingenting glädjande väntar bakom dessa dörrar. Oturligt nog för mig är detta den enda vägen som finns att gå. Det är alltså dags att öppna upp helvetets portar. Väl på insidan kan jag bara konstatera att jag minsann klev in med rätt inställning till vad jag nu har att vänta. Det hade inte kunnat vara tydligare att det är just helvetet jag hamnat i.

Jag trampar runt i en blodig sörja från start till mål. Kranier, kroppsdelar, benpipor och tänder täcker 100% av omgivningen i spelet och det blir snabbt lite väl genomskinligt att utvecklarna inte riktigt kan skrämmas på ett effektivt sätt utan öser på med billigt effektsökeri, istället. Hjärtskärande jämmer hörs från alla håll och kanter. Dömda själar ber om nåd. Jag kan förstå att de känner sig en aning deprimerade. De har ju trots allt nått sin slutstation och lär nu stanna här i all evighet. Under resans gång möts jag av en del stängda dörrar där det krävs lite olika prylar/insatser för att kunna passera. Det innefattar allt från att fylla vågskålar med kroppsdelar, rita symboler (med blod givetvis) till att samla döskallar. Lite småäckligt, men inte avancerat. Helvetet är inte direkt tydligt skyltat så jag lyckas gå vilse både en och 982 000 gånger längs vägen. Som tur är kan man med hjälp av lite magi finna den rätta vägen men, man måste vara sparsam med att använda den. Du har nämligen inte en obegränsad mängd.

Detta är en annons:
Agony
Agony är dränkt o gotisk, vrickad dödsdesign och även om grafiken är ganska kass är det spännande med denna typen av flippad estetik.

Jag bär inget vapen med mig under min fasansfulla resa. Jag har endast en brinnande fackla till hjälp på vägen genom det svartaste av mörker. Detta är någonting jag verkligen gillar med Agony eftersom det gör att jag tvingas lägga om min annars ganska enspåriga spelstrategi som för det mesta endast kretsar kring regelbundna attacker. Alla minns vi väl spelet Amnesia som knockade spelvärlden år 2010. Det som gjorde Amnesia så läskigt var just känslan av att vara så sårbar eftersom man inte hade något vapen att försvara sig med. Det enda du kunde göra när fiender närmade sig var att illa kvickt leta på ett bra gömställe och sedan hoppas på att inte bli upptäckt. Samma strategi gäller i Agony även fast det svenska skräckundret toppar denna upplevelse på alla tänkbara sätt och vis.

Vi befinner oss som sagt nere hos Belsebub. Här finns det gott om demoner... Som av någon anledning inte verkar vilja ha dig där. Vilket de signalerar ganska tydligt genom att försöka döda dig så snart tillfälle ges. De liknar någonting hämtat ur serien Stranger Things. Fast med ett par enorma bröst blottade som en uppiggande uppgradering. Demonerna kan inte se, men de har en fantastiskt bra hörsel (tyvärr). Så din enda chans att överleva är att gömma dig och hålla andan när fiender är i närheten. Deras hörsel är så pass bra att minsta flämtning kan kosta dig livet. Jag kommer på mig själv med att faktiskt sitta och hålla andan hemma i soffan medan jag spelar. Dessvärre får ju demonerna trots allt tag i dig ibland. När dom väl fått det... Ja, då är du ganska snart död. Men du får genast en ny chans att fortsätta. Din själ kan nämligen ta platser i andra varelsers kroppar. Så när din kropp förintas kan din själ flyga iväg på jakt efter en ny kropp att besitta. När du lyckats med det kan resan mot ljuset fortsätta.

Agony
Buggigt, slött, enformigt och tråkigt sammanfattar denna effektfest.
Detta är en annons:

Under spelets gång får du en större och större inblick i vem du är och varför du hamnat på denna köttfyllda geggplats. Du finner ledtrådar på vägen upp från ditt mörka fängelse och emellanåt hamnar du i rätt så underliga situationer och möter väldigt (väldigt) speciella karaktärer. Vad sägs som en trevlig filur med samma personlighetsdrag som självaste herr Hegevall, som använder vilt skrikande, fullt levande bebisar till att mura väggar med? Eller varför inte en grupp demoner som föredrar det här med snaskiga superorgies? Allt går att finna i Agony. Du är ju trots allt i helvetet och detta är trots allt årets hittills mest barnförbjudna spel, alla tänkbara kategorier.

När jag kommit ungefär halvvägs in i Agony börjar jag att känna mig lite illa till mods. Inte för att jag tycker spelet är läskigt, för det kan jag inte påstå att det är. Anledningen till att känslan kryper sig på är för att jag faktiskt inte tycker att detta är särskilt underhållande, alls. Ni vet själva känslan, när man verkligen sett fram emot ett spel länge och så är det inte så bra som man först förväntat sig. Det gör så ont i nördhjärtat och att kalla Agony för något annat än en besvikelse vore direkt tjänstefel (något som jag givetvis inte vill göra i min allra första recension)

Agony
Ingen A-kupa här inte. Inte i helvetet.

Madmind Studios har verkligen försökt bygga atmosfär, god struktur samt unik spelmekanik, men de har i slutändan misslyckats. Jag ville verkligen älska Agony. Jag gick in med inställningen från start att detta skulle kunna bli en ny favorit under kategorin skräckspel, men så blev inte fallet. Det känns framförallt som att det inte riktigt är färdigt. Det blir rörigt, frustrerande, bökigt, krångligt, långsamt och till slut tappar jag intresset. Istället för att förväntningarna steg under spelets gång kände jag hoppet sjunka alltmer ju längre in i spelet jag kom. Grafiken är dessutom, förutom skoj estetik, inget vidare och här återfinns mängder och åter mängder med irriterande buggar och tekniska tillkortakommanden.

Agony är ett hafsverk som mest bara frustrerar men det är inte helt värdelöst, här finns en del mindre ljusglimtar. Detta gör att jag aldrig tappar hoppet för Madmind Studio som jag tror kommer att leverera någonting storslaget en vacker dag.

04 Gamereactor Sverige
4 / 10
+
Cool design, läcker ljussättning, en del fräna fiender
-
Läskigt långsam och slö spelmekanik, olidligt frustrerande checkpoint-system, frustrerande pussel, kass grafik
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

AgonyScore

Agony

RECENSION. Skrivet av Lina Svensson

Är du redo att dra åt helvete? I veckan öppnades helvetets portar på vid gavel och du är numera välkommen att stiga in. Om du vågar. Ta sats och störtdyk ner i detta inferno tillsammans med Lina. Vi ska så långt ner man bara kan komma. Det har blivit dags att sätta tänderna i Agony.

0
GRTV myser med demonerna i Agony

GRTV myser med demonerna i Agony

NYHET. Skrivet av Petter Hegevall

Varje veckodag (och ibland helger, men bara om vi känner oss givmilda och arbetstokiga) sänder vi klockan 16:00 något som sedan 2014 har kallats för Gamereactor Live....



Loading next content