Sushi Striker: The Way of Sushido

Det var länge en allmän sanning att just pusselspel skulle vara särskilt lämpade för bärbara format. Förmodligen hade uppfattningen med den allra första Game Boy att göra, vars dassiga skärm med fyra rätt hemska varianter på grå/grönt gjorde det hopplöst svårt att se vad som hände i snabbare spel. Spel som Tetris och Dr. Mario var dock otroligt underhållande och passade format, skärm och prestanda perfekt.

Idag är det fullkomligt passé såklart och våra smartphones, PS Vita och Switch har gång efter annan visat att det går utmärkt att spelar avancerade actionspel bärbart. Varför jag tar upp detta är för att jag fortfarande tycker att det är något visst med portabla spel och just pussel. Det är mindre chans att jag sätter mig och spelar något Tetris-liknande på TV:n (annat än multiplayer som Puyo Puyo Tetris) än att jag gör det på resande fot.

Och det är just denna roll Sushi Striker: The Way of Sushido har fyllt för mig. Istället för att sitta klistrad vid TV:n, är det ett spel jag tagit med med till sovrummet och kört innan natten, spelat under längre bussresor och avnjutit på flyget. Det har precis det här ilsnabba upplägget som gör att jag kan lägga bort spelet i två veckor och ta upp och spela det utan att jag ska ha glömt vad jag gjorde sist, och det lämpar sig extremt väl för spelsessioner på kanske fem minuter.

Grundupplägget är absolut ljuvligt och kretsar kring det onda Imperiet som förbjudit all sushi. Folket svälter och ingen får ens prata om rätten. Såhär kan det givetvis inte fortgå och du axlar rollen som Musashi, en ung kille som i spelets ingress dubbas till Sushi Striker med uppgift att störta imperiet så folk kan få äta sina riskuddar med rå fisk ifred. Berättelsen är naturligtvis skriven med glimten i ögat och tar sig aldrig på stort allvar, och inramningen är helt fantastisk och upplagt på ett sätt fans av animé kommer uppskatta.

Redan när du startar spelet dundrar nämligen en typisk japansk introlåt igång med helt slumpmässiga engelska fraser inkastade i texten, precis som det brukar vara. Berättelsen förs sedan framåt via mellansekvenser som är så absurda att du kommer dra på smilbanden vid flera tillfällen, när det gravallvarligt snackas sushitallrikar, superattacker, söta efterrätter och magiska små krabater i samma dialog.

Produktionsvärdena är alltså på topp och det bidrar till att det känns som ett "riktigt spel" på ett sätt som pusselspel sällan brukar göra. Det är sagt utan någon som helst förakt för genren, konstaterar bara att spelen i genren sällan är lika dyra att producera som exempelvis racing, rollspel eller action. Sushi Striker: The Way of Sushido utgör alltså ett undantag och är väldigt välfyllt och påkostat hela vägen.

Grundkonceptet är egentligen ganska enkelt. Har du någonsin varit på ett typiskt japanskt sushiställe så vet du att maten ofta serveras åkandes på ett band, där du bara plockar på dig det du vill ha. Färgen på tallrikarna avgör sedan vad du får betala för maten. I detta spel fungerar det på samma vis, bara det att du har flera band framför dig som går åt olika håll (höger till vänster eller vice versa, vartannat sushirullband). Det gäller sedan för dig att under en tidsgräns på sju sekunder kombinera så många sushitallrikar som möjligt av samma färg.

Svårare än så är inte spelet, men givetvis tillkommer en massa finesser sedan. Det mest uppenbara är att du spelar mot en datorkontrollerad motståndare som gör samma sak. Och de tomma tallrikarna ska du inte ta till kassan för att betala middagen med - utan attackera motståndaren. Därför gäller det att se till att du verkligen lyckas optimera ditt spelande så du får med vansinnigt många tallrikar under dessa sju sekunder så du får ett riktigt fint vapen och även höga poäng.

En annan twist är att du och din motståndare högst upp har ett gemensamt sushiband som ni båda kommer åt. Om du samlar gula tallrikar och din motståndare gör detsamma gäller det att inte missa de som dyker upp högst upp för att kunna norpa dem först. Dessutom kommer även extra bra bitar på det delade rullbandet, så det gäller att hålla koll på det, något som är lättare sagt är gjort eftersom sushitallrikar i fel färg blockerar dina combos samtidigt som du navigerar runt på den rörliga spelplanen.

Till detta finns sedan små Sushi Spirits som kan assistera dig med olika superattacker, där de första du får (för att undvika spoilers) ger dig möjligheten att under en kort period förvandla alla tallrikar till samma färg, för att på så sätt få en helt magnifik hög på kort tid eller förvandlar alla sushis till efterrätter som återställer ditt liv. Sedan har du faktorer som att snabbt spelande ger dig fördelar, att du får ytterligare bonusar om du inte bara kombinerar färgerna på tallrikarna utan även rätterna på dem - och mycket annat.

Det finns till och med en meny där du kan byta ut och ändra dina förutsättningar för att öka förutsättningarna efter just din spelstil. Det bidrar i sin tur hela tiden till att göra spelet fräscht och annorlunda, och att byta ut dina Sushi Spirits kan göra att en motståndare du haft svårt för plötsligt går lättare att dänga. Du kan även gå tillbaka och spela om utmaningar du redan klarat för att på så sätt få mer erfarenhetspoäng och levla upp Musashi.

Mer är det egentligen inte och som sig bör med ett bra pusselspel håller det att spelas om och om igen tack vare bra spelmekanik. Jag har under de veckor jag spenderat med Sushi Striker: The Way of Sushido har oförskämt svårt att lägga bort Switch för att göra annat. Det är inte felfritt och jag tycker spelkontrollen tyvärr är lite för inexakt ibland och även efter tjugo investerade timmar händer det att jag missar grejer som inte alls var vad jag planerat. Det går att spela med både tryckkänslig skärm och analogspakar, och förstnämnda hade kunnat lösa problemet men då skymmer min hand istället det som händer bakom den och det duger inte i ett spel där hundradelarna är så viktiga.

Det är petitesser dock och om inget radikalt händer, kommer detta vara spelet jag tar med mig på picknicken i sommar, på bilsemestern och till fjälls för att lira i tältet. Sushi Striker: The Way of Sushido är makalöst charmigt och genomtänkt, och den suveräna presentationen gör att jag faktiskt bryr mig om att få veta vad som ska hända härnäst, vilket är en bedrift i ett pusselspel (det var väl ungefär år 1993 i The 7th Guest detta hände sist). Kort sagt, varm köprekommendation och något som kommer göra din sommar roligare.