Tap Busters

Tap Titans 2, Ro: Idle Poring, Tap Titans 2, Adventure Capitalist, Idle Heroes och Nonstop Knight är alla så kallade "idle clickers" som jag klämt på (eller "klickat" på, närmare bestämt) sedan tidigare och ärligt talat har jag aldrig någonsin begripit tjusningen med denna meningslös genre. Varför spela ett spel där det enda man som spelare någonsin behöver göra är att picka på mobilglaset med pekfingret? Det finns så pass lite variation och skicklighet iblandat i denna typen av upplägg att det känns som om min hjärna ska smälta redan en halvtimme in i Tilting Points nysläppta Tap Busters.

Premissen är snorenkel. Jag intar rollen som "larvigt attraktiv" macho-man vars enda uppdrag är att rädda galaxen undan drösvis med brutala jättebossar. Även om det såklart finns ett inbyggt uppdateringssystem som avser att skapa ett starkt beroende hos spelaren handlar varenda sekund av dessa bossfighter i Tap Busters om att picka på skärmen med pekfingret och hoppas på det bästa. Bossarna skjuter sällan tillbaka och strö-fienderna som dyker upp i mellanrummet mellan dessa bossar är inte farligare än ett knippe bomullstussar, vilket gör själva spelmekaniken och upplägget till något av det tråkigaste jag testat i hela mitt liv.

Det enda som faktiskt drar upp betyget från en bottennivå är illustratören Nopers magiskt vrickade punkrock-grafik som känns sådär livligt rå och originell som mycket av hans bästa (tidigare) verk gör. Allt från spelhjälten till små-fienderna, bossarna, vapnen samt miljöerna är idiotsnygga och proppade med personlighet. Bortsett från den biten är dock detta olidligt tråkigt och tunt.