Svenska
Gamereactor
recensioner
The Lion's Song

The Lion's Song

Värmen stiger i landet, men Ronny har dragit ner persiennerna och sjunkit ner i soffan för att besöka ängsliga snillen i Wien. Nu återvänder han med betyg...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

Jag hade inte en susning om vad The Lion's Song var innan redaktör Mäki slängde det i famnen på mig och sa "hoppas det är smalt nog för min favoritfinsmakare". Ja, nog för att jag diggar smala spel men en stänk sarkasm fanns helt klart i den kommentaren! Men, man kan inte annat än tacka och ta emot; och glädjas åt att spelet visade sig vara en liten pärla. De varma sommarkvällarna blev allt mer ljuvliga när jag låg som en smält glass i soffan med detta intima peka-och-klicka-lir på Switch.

The Lion's Song

Under fyra episoder får du utforska tre geniers liv och passioner i Wien strax innan det första världskriget bröt ut. Tre berättelser om att kämpa sig genom livets många farthinder för att uppnå sina mål. Det hela drar igång med episoden Silence. Här möter du kompositören Wilma Dörfl som flyr till en stuga i de regniga Alperna för att skriva sitt största stycke hittills, inför en kommande konsert som närmar sig med rask takt. Mellan stress och ovädret utanför fönstret får Wilma ingen ro, och således inte heller inspiration att skriva. Som spelare tar du del av hennes skrivblockering i ett desperat försök att leda henne mot inspiration. Trots att Silence är den kortaste episoden och att den erbjuder en aning tunn inblick i Wilmas liv, är det lätt att bli uppslukad av stugans instängda miljö och dela hennes desperata önskan. Personligen blev detta den episod jag kunde relatera till mest, och därav min favorit, men samtidigt fanns mindre intresse för att spela om den en andra gång. Till skillnad från de kommande episoderna.

Detta är en annons:

Episod två, Anthology, fortsätter att utforska konstens kamp. Franz Mackert är en ambitiös målare som avbildar människors sanna jag. Genom olika lager kan Franz se masken de visar utåt, rädslorna och drömmarna de bär inom sig, och få ut detta på sitt canvas; en genomskådning som objekten själva sällan blir nöjda med. Franz har talangen men kämpar för att slå genom hos kritiker. Tillslut inser han vad det är som blockerar honom från att skapa sanna mästerverk; han kan inte se sina egna lager. Anthology är det tydligaste exemplet på vad utvecklaren Mi'pu'mi Games strävade efter med Lion's Song. Det skildrar tidsperioden utmärkt och uppmärksammar Wiens konstscen på ett trovärdigt sätt. Framför allt lyckas de visa för dig hur Franz ser dessa "lager". Detta görs genom att varje karaktär Franz möter har en sorts skugga, eller spöke, bakom sig som förmedlar vad som döljer sig bakom fasaden. Enkelt och effektivt.

The Lion's Song

Emma Recniczek är en briljant matematiker som inte får chansen att visa upp sin stora teori på grund av sitt kön. I Derivation slåss hon mot tidens fördomsfulla tankesätt och gör allt för att komma in i den kända gruppen av matematiker som kallas The Radius. Hur? Genom att klä ut sig till man, förstås. Emma, nu med namnet Emil, slingrar sig in i gruppen och blir en succé men kan inte hålla sin identitet hemlig hur länge som helst. Stolthet och fördomar sitter i framsätet här. Därför kan man inte annat än le när man leder Emma närmare att bli en erkänd matematiker, mot alla odds.

Hela samlingen avrundas med episoden Closure; en något splittrad avslutning där fyra personer delar tåghytt och berättar om sina möten med karaktärerna från de andra episoderna. Att få en inblick i hur andra personer ser Wilma, Franz och Emma är ett snyggt sätt att knyta ihop påsen på, men episoden står därför inte heller på egna ben. Om du föredrar att låta tid passera mellan när du spelar episoderna kan den avslutande delen bli ljummen innan du tar tag i den.

Detta är en annons:
The Lion's Song

Episoderna i The Lion's Song har gemensamma teman och på samma sätt finns ett gäng saker som kopplar dem samman. Det mest uppenbara är tidsperioden och staden, men utöver det är karaktärerna och dess skapelser kvar i Wien även när du byter karaktär. Wilmas musikstycke blir den mest ikoniska kopplingen och en röd tråd vi följer som ett exempel på hur en skapelse kan påverka, och bli en del av, andra personers liv. Mi'pu'mi Games kan vara stolta över hur de vävt samman de olika karaktärerna i världen. Wien blir dessutom mer levande när de lyckats smyga in kända figurer ur historien som Sigmund Freud och Gustav Klimt.

Att spelet är ett mellanting av peka-och-klicka och visuell roman gör att du inte blir vidare engagerad som spelare, utöver narrativet. Beroende på vad du söker i ett spel kan detta vara irriterande. Det finns stunder då spelet låter dig klicka i omgivningen, till och med navigera Wien i kartvy, men ingenting kan klassas som pussel. Om Grim Fandango och The Secret of Monkey Island är titlarna du tänker på när du hör "peka-och-klicka" kanske detta inte är rätt spel för dig. Du påverkar dina karaktärer genom dialogval eller valet att göra en sak över en annan; där slutar din roll som spelare. Ibland kliar det i fingrarna för att man vill delta mer.

Som tur är finns det mycket att uppskatta om man accepterar ett tämligen passivt spel. Berättelsen är oerhört snyggt berättad. De lyckas förmedla djupa känslor med mycket enkla medel. De visuella inslagen de använder för att till exempel visa hur Franz ser en persons lager, eller hur Emma löser ett matteproblem, är imponerande. Man förstår personerna. Blir en del av dem, rent utav. Detta i ett spel med kortfattad och enkel dialog utan röstskådespel, med pixelgrafik och ytterst få animationer. Bravo, Mi'pu'mi Games!

The Lion's Song

Stämningen är makalös. Den sepiatonade pixelgrafiken och det försiktiga soundtracket skapar en ängslig värld, som alldeles utmärkt kompletterar narrativet. Bruset vi hör utanför Wilmas fönster bevisar att det inte bara är ett par pixlar som animerats att falla vertikalt; det är ett oväder som dånar över Alperna. När Franz kämpar för att hitta sig själv kan vi se det på de få pixlarna som föreställer hans ansikte. Liknande exempel ser du genom hela spelet. Ibland krävs inte mycket, bara att det görs rätt.

The Lion's Song passar inte alltid dock. Vid fel tillfälle är det som att läsa en serietidning när du egentligen vill spela Super Mario Bros. Men det är ett fint verk som jag gott kan rekommendera för just den där kvällen då du slappar i soffan och inte orkar mer än ett par klick. Gripande, välgjort och enkelt att avnjuta under en kväll. Det tar inte så mycket längre tid än så att ta sig genom det, även om du får möjligheten att göra om dina val efter varje episod.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Snygg pixelgrafik, simpel men effektiv ljudbild, gripande narrativ, djupa teman som framförs med enkelhet
-
Oengagerande spelbarhet, väldigt kort
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

2
The Lion's SongScore

The Lion's Song

RECENSION. Skrivet av Ronny Carlsson

Värmen stiger i landet, men Ronny har dragit ner persiennerna och sjunkit ner i soffan för att besöka ängsliga snillen i Wien. Nu återvänder han med betyg...

1
Premiärdatum spikat för The Lion's Song

Premiärdatum spikat för The Lion's Song

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Mi'pu'mi Games låter meddela att den kompletta utgåvan av episodbaserade The Lion's Song kommer att släppas den 13 juni, och då ingår såklart den fjärde och sista delen...



Loading next content