F1 2018

Tio år och tio (!) F1-spel senare och teamet bakom mästerverk som Dirt Rally, Dirt 2, Race Driver: Grid, Toca 2 samt Colin McRae Rally har äntligen nått dit där de rimligtvis borde ha varit redan i F1 2009. Jag vet att jag är en smula krävande nu och att jag låter lite snobbig men för egen del, med tanke på Codemasters enorma racingkompetens, har jag undrat både en och 900 000 gånger varför studions kassakossa aldrig riktigt levt upp till sin enorma potential, förrän nu. F1 2018 är trumfen som formel-fansen gått och suktat efter, spelet som inte bara knyter ihop alla de lösa trådar och spacklar igen de strukturella hål som gapade tomma i tidigare upplagor, det är ett av få racingtitlar de senaste 20 åren som på ett mästerligt sätt perfekt blandar tillgänglighet med realism.

F1 2009, 2010 och 2011 var alla besvikelser för egen del. Absolut inga dåliga racingspel men lite för tunna, lite för ytliga och alldeles för arkadaktigt flamsiga för min smak. Codemasters försökte naturligtvis inkludera även de mer ickie-initierade fansen likväl som de open wheel-tokiga hardcore-galningarna och resultatet kändes enligt mig lite som utspädd blandsaft. Det var väl i grunden rätt trevligt att spela men det räckte inte särskilt länge, var aldrig särskilt utmanande eller engagerande. Inget av spelen var det. Sedan dess har den gamla anrika Micro Machines-studion polerat, byggt om, anställt mer folk, styrt om spelmotorn samt arbetat hårt på det grafiska. Förra versionen var bra medan årets spel är briljant. Genomgående fantastiskt. Och det kommer ju faktiskt från en farbror vars Formel 1-sug går att likställas med Mäkis förmåga att göra sig förstådd utan tolk. Jag är och har alltid varit en sanslöst passionerad motorsport-dåre men egentligen aldrig fastnat för formel-racing.

Årets F1-bilar är som vi alla vet smått hutlöst kraftfulla och även om det under de senaste åren varit massor av snack om hur trist det blivit med tanke på alla säkerhetssystem och med tanke på hur bilarna gått från att varit utrustade med vilt skrikande V8:or till betydligt mycket mildare V6:or. I år handlar det dock om kärror på upp emot 1000 hästkrafter och med tanke på att de alla väger runt 730 kilo handlar det såklart om kraft-kontra-vikt-fördelning som med enkelhet skrämmer igen en hel savann proppad av normalstora zebror. Denna känsla har Codemasters lyckats fånga förvånansvärt väl i och med den nya simulator-inställningen som helt enkelt innebär att allt från fartkänsla till däckfysik bättre överensstämmer med verkligheten.

Det är framförallt den nya fysikmodellen som hanterar gummits respons på värme och friktion som imponerar. Codemasters tog tydligen hjälp av inhouse-teamet bakom Dirt Rally för att bättre förstå sig på vad som sker i däcken under hård belastning och resultatet är det överlägset mest realistiska F1-spelet som de någonsin släppt. Den största riktiga skillnaden rör däckens temperatur och det märks att systemet som räknar ut dessa variabler är detaljerat och exakt, något som gör F1 2018 klart mer utmanande än fjolårets spel. Däckfysikmotorn mäter nu nämligen både ytter- och innertemp i däcken vilket ger en mycket mer verklig bild av vad som sker i gummit och resultatet rimmar nästan på en liten minisimulering inuti själva spelet där jag som spelare hela tiden måste försöka känna efter hur mycket grepp jag har kvar, för att på så sätt kunna räkna ut huruvida jag bör kliva tillbaka och attackera mindre för att spara däck, eller gå på offensiven och offra upp grepp för att plocka placeringar.

Att de datorstyrda motståndarna blivit cirka 300% finurligare i år jämfört med tidigare år hjälper såklart till med att bygga en realistisk spelkänsla och atmosfär, och även om ett par av förarna känns kanske lite för aggressiva med tanke på vad dessa ekipage egentligen kostar, bidrar det till en känsla av bilburet vanvett och motorsport-världens absolut snabbaste tävlingsform, något som skapar spänning och framförallt nerv.

Codemasters har precis som Polyphony Digital gjorde inför premiären av fjolårssuccén Gran Turismo Sport dessutom sneglat på simkungen iRacing och norpat idén om säkerhetsranking för att bättre kunna kontrollera uppförandet bland bilarna under onlinetävlingar, något som inte fungerar perfekt såhär inför release men mest troligt kommer att finpoleras och kännas riktigt bra inom kort. Grundidén är dock briljant och handlar om att du premieras för seriös körning och straffas för flamsigt trams, vilket såklart påverkar matchmakingen och skapar en mer rättvis och mindre tramsig onlineatmosfär ute på banorna. Personligen hade jag gärna sett klart mer aktiv moderering också där tramsiga gamers som enbart är ute för att sabba - blev avstängda på livstid, direkt. I mångt och mycket är det faktiskt den typen av spelare som gjort att jag kört allt mindre online i spel som Project Cars 2 och Assetto Corsa det senaste året. Trist nog.

Det finns gott om andra saker att gilla med det här spelet, också. Såklart. Inkluderandet av det aktiva ERS-systemet (baserat på KERS-idén) är strålande och skapar precis som simulator-inställningen och den nya däckfysiken ett litet minisystem som väckt strategen i mig. Att kunna nyttja visst mycket extra kraft som samlats upp i hybridportionen av dagens F1-bilar via effektiva inbromsningar gör att racingen känns mindre förutsägbar än vad den är i verkligheten (Formel 1 kan vara makalöst trist ibland med alldeles för lite omkörningar och väntade resultat, om du frågar mig). Det finns den här gången dessutom hela 20 stycken "Classic Cars" (jämfört med 12 i fjolårets spel) vilket jag anser vara en stor del av tjusningen med Codemasters tolkning av sporten. För hur "vassa" dagens bilar än är, är det enligt mig mycket roligare att brottas med en gammal 80-tals-Lotus på Spa medan bakdäcken kämpar för att hitta fäste. Det finns en råhet och en oförutsägbarhet i de gamla, klassiska bilarna som gör att jag sitter på helspänn under varenda meter av varenda varv och detta hoppas jag att Codemasters till slut lyfter ut och gör ett fristående spel av, lite som det genombriljanta Grand Pris Legends.

Karriärläget är djupare och mer intressant än någonsin tidigare, också, och hela idén med att vinna uppgraderingar tills in bil som man sedan pular i mellan racen fungerar här bättre än någonsin. Det är snyggt, såklart. Ser mer ut som en renodlad simulator i år utan all den där överdrivna bloom-effekten som spelet dragits med i flertalet år. Ljudet är inte perfekt men bilarna låter bra och det finns gott om trevliga surroundeffekter här, särskilt om man lirar i ett par lurar av bättre klass och placerar sig inuti cockpit.

F1 2018 är ett klockrent spel som jag anser tillgodoser behoven både hos den som skrikit sig hes efter mer realism samt hos de som enbart velat se mer regelrätt innehåll. Det finns gott om djup här, gott om olika spellägen, massor av utmaning och tillräckligt mycket strategi och taktik inuti själva racingen för att underhålla i månader. Med tanke på hur populär Codemasters egen F1- esport-liga blivit kommer detta såklart superlägligt då kravet på de deltagande proffsen naturligtvis ökar i och med denna renoverade nyversion. Hatten av för folket bakom några av spelhistoriens främsta racingtitlar. När Codemasters tar i från tårna är fantastiskt bra