Sports Party

Det finns egentligen ingen anledning till att blanda ihop Sports Party med det fenomenala Wii Sports. Tyvärr så gjorde jag det ändå. Det nästan svartnade för ögonen av att min dröm om ett nytt Nintendo-utvecklat arkadsportspel till Switch hade besannats, så jag kan bränna av en daglig golfrunda och spöa varenda polare jag har med smått orealistiskt skruvade tennisskott. Men nej, jag hade dumt nog möblerat om orden i skallen och fann mig sedan framför Sports Party, vilket har ungefär lika mycket gemensamt med Wii Sports som Colonial Marines har med Alien Isolation. Det är tyvärr sanningen, och den sanningen har stirrat mig rakt i ögonen under tre fantastiskt uttråkande kvällar som aldrig tycktes ta slut.

Sports Party bjuder på strandtennis, golf, prickskytte med frisbees, basket, vattenskoterrace och skateboardåkning i brant asfaltsbacke. De flesta av aktiviterna går att köra med rörelsebaserad spelkontroll vilket som bäst fungerar högst mediokert och mestadels riktigt dåligt. Magic Pockets beslut att peta med ett "motion"-läge är själva definitionen av något gimmick-artat då det är fullständigt omöjligt att prestera lika bra med den rörelsebaserade spelkontrollen i jämförelse med att lira som vanligt. Som tydligast är det i vattenskooterracen och skateboardåkningen. Mina rörelser sväljs på tok för långsamt och spelmekaniken känns hastigt ihopkastad och oslipad.

Ett lir med ordet "Party" i titeln ska förstås avnjutas i sällskap av tävlingsgalna idioter, mytomaner och dåliga förlorare - för att skjutsa på stämningen lite och bygga konflikter. Än så länge har jag bara två stycken Joy-Cons hemmavid, så det fick räcka med en polare som kvalade in på kvaliteterna nämnda här ovan. Och visst, vi hade väl kul ibland. Ett spelläge i frisbee-kastningen går ut på att vi och två andra COM-motståndare kastar plastskivor på en bana som är uppdelad i tre zoner. Då och då dyker det upp stora ikoner på marken som visar antingen ett antal pluspoäng eller minuspoäng. Om du träffar zonen först kammar du hem poängen, och likaså straffet om du råkar hysta iväg tallriken för ivrigt. En lätt kaotisk sinnesstämning lade sig förstås i rummet när jag gång på gång fick minuspoäng medan grabben bredvid brände ifrån mig med tvåsiffriga nuffror. Tyvärr är det den enda grenen som når upp till ett godkänt betyg, utan att ens vara i närheten av det krig som kan startas när Super Smash, Overcooked, Warioware, Stikbold eller Mario Party rullar på skärmen istället.

För tolv(!) år sedan, till en förra-generationskonsol lyckades Nintendo med Wii Sports faktiskt visa vad deras rörelsekänsliga handkontroller gick för. Det hela var välkodat, satt som ett smäck och är fortfarande roligt med sitt ursimpla och arkadiga upplägg. Sedan är det ju också Nintendos magiska idérikedom och speldesigntänk som gör att de fortfarande kan sticka upp en rejäl näsa mot Microsoft och Sony. Magic Pockets med Ubisoft som utgivare hade behövt lite smarta idéer. Och några ytterligare månader på sig att bygga spelsystem med större djup än en sedvanlig vattenpöl.

Ta basketen som exempel. Jag har möjligheten att passa, skjuta, hoppblockera, och slå bollen ur nävarna på motståndarna. Det enda som händer i matcherna när mitt lag inte har bollen är att vi springer omkring och käftsmällar motståndarna tills bollen slås fri, och därefter lägger vi mål. Strandtennisen är desto värre. Karaktärerna förflyttar sig på planen automatiskt (som i Wii Sports) så allt jag behöver koncentrera mig på är att nita till bollen rejält. Detta ska göras en ganska bra stund innan spelkaraktären ens svarar på kommandot, vilket skapar en mycket konstig och helt värdelös spelkänsla, och dessutom finns det inte så stora möjligheter att slå svåra slag så motståndaren missar, utan det hela känns rentav baserat på tur och slumpen.

Sports Party har hela familjen som målgrupp och det är förstås en ursäkt till att inte göra något brakdjupt spelsystem, men om dessa familjer ens ska tänka tanken att lira titeln mer än en gång behövs det onekligen något mer ambitiöst än det Magic Pockets har gjort. Golfen är exempelvis helt genomtrist. Det roliga i Wii Sports är att sula till bollen för kung och fosterland genom att faktiskt svinga Wii-fjärren med kraft och därigenom få till ett tungt slag. Slår du alldeles för hårt riskerar också bollen att flyga helt fel, så det krävs lite muskelkontroll för att få till en bra drive. I Sports Party handlar det istället om hur högt du höjer klubban innan du slår. Vad är det roliga med det? Dessutom är det för lätt att göra den slutgiltiga putten från någonstans på greenen. Jag har rullat bollen i hålet på varenda putt. Allesammans. Även om jag har varit allra längst ut på greenen, stått inför en riktig Happy Gilmore-scen där den mest omöjliga putten måste till för att kamma hem storpokalen, så har jag lyckats.

Priset för att lyckas bra i grenar är att jag tjänar in olika klädesplagg som mina helt platta tråkkaraktärer kan ha på sig. Detta kommer bli en stor besvikelse till de unga då inga flådiga pimppälsar eller skojiga hattar finns att tjäna in. Utvecklarna Magic Pockets bjuder på standardjeans, vardagströjor och sandaler. Alltsammans är så fantastiskt dundertråkigt och platt att på blott en timmes spelande kände jag mig helt klar. Färdigrecenserat! Jag hade lika gärna kunnat dunka Joy-Conen i bordet redan då och sätta en generös trea på skräpet, tack vare att det var måttligt buggfritt och faktiskt innehöll en liten rolig sport. Nu tvingade jag mig igenom ett par ytterligare timmar, tyvärr utan att min åsikt har ändrats över huvud taget.