Top Spin 2

Ahh, jag kommer ihåg timmarna jag spenderade framför TV:n när Top Spin hade kommit ut. De var många, långa och minst lika prestigefyllda. Jag och mitt alter ego, Sophie WdH, rensade upp i tenniseliten offline och gjorde det bästa för att hävda oss online. Visst gick det helt över förväntan. En period var jag het på rankinglistorna, där jag var bland de hundra bästa i singelmatcher, och bland de tio bästa i dubbelmatcher med min dåvarande parhäst. Livet lekte, och jag svingade min racket för fulla muggar. Inget varar dock för evigt, och Top Spin föll i glömska. Det var inte förrän Microsofts oväntade bombnedslag, där gigantföretaget meddelade att de skulle sluta utveckla sportspel, som jag insåg att jag faktiskt älskade att spela Top Spin, och hur mycket jag saknade det. Tur var väl det att Take-Two som köpte licensen valde att göra något vettigt av det, nämligen en uppföljare. Resten är, som det heter, historia. Tennishistoria, till och med.

Precis som sin föregångare är Top Spin 2 ett tennisspel med fräsch arkaddoft. Likheterna mellan de två spelen är många, men Top Spin 2 skiljer sig markant från det första spelet på flera punkter, vilka jag kommer att komma till. Hur som helst, i Top Spin 2 spelar du självklart tennis på ett antal olika sätt. Förutom att spela matcher eller minispel mot datorn eller upp till tre andra kompisar offline kan du, precis som i föregångaren, skapa en karaktär och sikta mot toppen i karriärläget. Självklart är Top Spin 2 utrustat med en onlinedel, där karriärhets och klättring på rankinglistorna är prio ett.

Jag har redan nämnt att Top Spin 2 skiljer sig en del från sin föregångare. Det som är mest påtagligt är att det mesta i spelet mycket mer omfattande, genomtänkt och bättre. Efter ett tjugotal timmar med Top Spin 2 är det uppenbart att utvecklaren har satsat på att göra karriärläget just mer omfattande, mer genomtänkt och, självklart, bättre. Till att börja med är läget där du skapar din karaktär nästan i klass med Elder Scrolls VI: Oblivions dito, tack vare den så kallade Digial Identity-teknologin. Extremt många parametrar finns att pilla och pula med, och att skapa en karbonkopia av sig själv är inte en omöjlighet tack vare de otaliga näsryggs-, kindbens- och hudinställningar som spelet erbjuder. Att sitta och pilla med sin karaktär är oändligt med skoj och bättre blir det i själva karriärläget, där tennisspelandet vissa gånger har fått stå tillbaka för min lust att stajla till min karaktär till max. För kläder, skor, minikjolar och racketar finns i överflöd.

I föregångaren var det en baggis att bli världsbäst i karriärläget men i Top Spin 2 tar det ordentligt med tid och flera försök, vilket till en början känns ovant men samtidigt något som jag saknade i föregångaren. Hela karriärläget är upplagt kring ett kalendersystem som illustrerar ett massivt antal tennissäsonger, där du enkelt och överskådligt kan se och planera inför kommande tennishändelser. Utvecklaren Indie Built har, tack vare den ökade svårighetsgraden i karriärlägets turneringar, lagt mer krut på träningsmomenten i Top Spin 2. Det finns avsevärt fler parametrar finns att träna upp än de ynka fyra som fanns i Top Spin, vilket gör att spelet bjuder på mer underhållning än sin föregångare. Som om inte det vore nog har dessa parametrar dessutom fler nivåer än tidigare, som byggs på om du lyckas med att genomföra ett träningspass.

Själva träningssystemet är snäppet ombyggt efter de nya parametrarna, där du själv får välja tränare som bidrar med olika träningspass för att få dig mer fokuserad, snabb, stark, bättra på lobbar och så vidare. Träningspassen varierar mycket i sitt utförande, vilket gör att de känns avsevärt roligare att genomföra än de som fanns i föregångaren. Några exempel på övningar kan vara att smasha tennisbollen på ett gigantiskt bowlingklot för att träna upp styrkan, träffa minimala cirklar vid baslinjen för att träna upp sin precision och försöka ge sin tränare på tafsen för att lära sig supervassa top spins. Tränare kan dessutom ragga upp dig genom att skicka röstmeddelanden, där de beskriver sina tjänster om de finner att du är värdig nog. En annan märkbar nyhet är att riskslagen ("risk shots" också måste tränas upp, vilket i ärlighetens namn är en bättre lösning än att låta dem finnas tillgängliga från start. Som tennisblåbär är man ingen McEnroe.

Självklart har Top Spin 2 ett Live-läge, som påminner skarpt om det som fanns i föregångaren. Du kan självklart spela singelmatcher eller dubbelmatcher med en annan spelare på en och samma Xbox 360. Liveläget har dock två nackdelar; det har inget stöd för turneringar, inte heller kan man spela rankade matcher online med sin egen karaktär om denne inte är ett proffs i karriärläget, vilket känns lite skumt. Däremot finns de hetaste tennisstjärnorna tillgängliga att spela som, och jag känner inte till någon kille som inte vill se Maria Sharapova i en minikjol, frustandes av ansträngning.

Top Spin 2 är en efterlängtad uppföljare på min forna tennisfavorit, och lyckas toppa sin föregångare på alla plan. I princip allt som var mindre bra i föregångaren har Indie Built tittat närmare på och förbättrat. En superb karaktärsskapare, ett mycket utförligt karriärläge, bra Xbox Live-läge och överraskande bra minispel ligger tungt på pluskontot. Det enda egentliga minuset, som å andra sidan är ytterst påtagligt, är att spelet är försett med många och långa laddningstider, vilket får mig att överväga ett lägre betyg. I och för sig hade föregångaren längre laddningstider än de som finns i Top Spin 2, kanske ska man vara glad för det lilla... Jag vet inte hur ni tänker, men jag tänker ta mig till toppen. Kosta vad det kosta vill.