Double Dragon Neon

Jag älskade beat 'em up-genren som snorig tonåring. Double Dragon, Final Fight, Burning Fight, Golden Axe, Streets of Rage, Captain Commando, Alien Storm, Batman Returns... Jag spelade alla sidoscrollande fightingspel jag kunde komma över som liten parvel, men tyvärr överlevde inte genren övergången från 2D till 3D. Lyckligtvis har det via Xbox Live och PSN dykt upp ett antal indieprojekt de senaste åren som skrämt liv i den gamla speltypen igen.

Double Dragon Neon är en remake av det gamla kultklassiska arkadspelet från 1987. Eller ja, en comeback kanske man ska kalla det. För en exakt nyversion är det ju faktiskt inte. Precis som i originalet börjar dock äventyret med att slagskämparna Jimmy och Billys tjusiga flickvän blir kidnappad. Det gäller nu för de jeansklädda karatekungarna att banka sig fram genom 120 minuter av dödsdumma fiender för att i slutändan tampas om vem som ska vinna flickans hjärta.

Double Dragon Neon är en hyllning till allt vad 80-talet stod för. Hemska frisyrer, knallrosa neonskyltar, evighetslånga gitarrsolon, glamrock, Chuck Norris-sparkar och blänkande örhängen. Utvecklarna har dränkt spelet i 80-talstypisk nostalgi men trots detta är jag inte helt tillfreds med tonen i Neon. Det känns stundtals lite överarbetat, en aning krystat och framförallt mer som en billig Brütal Legend-kopia (designmässigt) än en originell tidsresa till mina barndomsår.

Spelmässigt ärt det precis lika banalt som genrens mest klassiska spel. Två benhårda killar har tre attacker vardera och vandrar längs sidoscrollande stadsgator i jakt på lejda hejdukar. Det är rysligt enformigt, trögt, segt och faktiskt ganska tråkigt. Ingenstans hittar jag igen den där härliga känslan av storlek, av spänning, atmosfär och utmaning som jag alltid kände när jag spelade originalet som snorig sjuåring.

Jag är heller inte särskilt förtjust i den grafiska stilen som utvecklarna WayForward valt. Det blir snabbt lite väl mycket och tillsammans med det överdrivet töntiga röstskådespeleriet känns Neon ofta mer som en parodi än en regelrätt hyllning till ett fantastiskt originalspel.

Med stel, trög spelmekanik, överarbetad presentation och enformigt upplägg blir det svårt för mig att rekommendera Double Dragon Neon. När det dessutom tar slut efter ynka två timmar blir det ännu svårare att delas ut något annat än ett underkänt betyg. Idén var bra, men det här utförandet lämnar dessvärre en hel del att önska.