The Hong Kong Massacre

Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig när Mäki gav mig The Hong Kong Massacre. Ett isometriskt top down-spel - kändes för egen del en smula tråkigt och förlegat. Det är å andra sidan ett indiespel, svenskt dessutom så förhoppningarna om att det fanns underhållning att hämta här var ändå befintliga. Nå, fick jag någon underhållning av den svenska studions action-röj då? Kort och gott är svaret nej. Men låt mig börja från början och ta det i rätt ordning, för detta kan vara något för dig ändå. Även fast jag inte gillar det.

Det är någon slags klyschig hämndhistoria jag får ta del av här. En Hong Kong-snut och hans partner har precis gjort en razzia på ett stort och livsfarligt gäng, vilket visade sig vara den största och mest framgångsrika razzian i Hong Kongs polishistoria - någonsin. Razzian till ära så får polisen och dennes partner ett pris på sina huvuden som slutar med en död och en (huvudkaraktären) levande på sjukhus. Klassiskt och typiskt, som sagt.

Efter ett par kryptiska mellansekvenser utan några dialoger som helst slungas jag direkt in i hetluften som stavas ett slags kryp-in för ett livsfarligt Hong Kong-gäng. För livsfarligt är det i The Hong Kong Massacre. Ett skott och du faller till backen likt en klubbad säl. Jag försökte säkert upp mot tio gånger innan jag fick gå in på inställningarna för att ändra svårighetsgrad. Till min förvåning fanns där inga svårighetsgrader att välja mellan. Det går inte att komma undan att du dör på ett skott. Däremot hittade jag en karta för spelkontrollen som visade mig bland annat en knapp du kan trycka för slowmotion, och en för att ducka. Något som jag skulle säga är direkt nödvändigt för att överleva i den massakern du just kastats in i. Här upptäcker jag spelets första brist. Presentationen är inget vidare när spelaren själv måste titta inställningarna för att lista ut vad man kan göra med de olika knapptrycken. Ett par tutorial-rutor i inledningen hade löst detta problemet, men nix - vi får utforska oss fram till spelets olika funktioner på egen hand.

Det är uppenbart vad utvecklarna siktar på här. En enda stor isometrisk actionfest. Och på så sätt lyckas Vreski grymt bra på vissa plan, men på andra inte riktigt lika bra. Vapenvariationen lämnar en del att önska tyvärr. Du har till ditt förfogande dubbla pistoler, hagelbrakare, SMG och ett "assault rifle". Dessa går turligt nog att uppgradera på en rad olika sätt. Hur snabbt de skjuter, hur många kulor du har i ett magasin, maxfarten på huvudkaraktären och omladdningstiden på vapnet. Personligen hade jag gärna fått uppgraderingar som är unika för varje vapen, men som det är nu duger gott och väl. "Less is more" och allt det där.

Hoppandet och slowmotion-funktionerna bjuder upp till en del riktigt coola actionsekvenser som något direkt taget ur valfri Matrix-film till musik som passar spelet gemytligt, och det är då The Hong Kong Massacre är som bäst även om animationerna vid dessa specialrörelser är brutalt kassa. Huvudkaraktärens lemmar sladdrar ihop sig som spaghetti när han landar på marken efter ett våghalsigt hopp, kollar du däremot inte noga på det kommer det inte märkas av alls, du har fullt upp med att inte bli träffad av ett regn av hett bly.

Berättelsen tar inte alls mycket plats här - vilket kanske är bra med tanke på vilken jättekllyscha det egentligen är - men det hade varit trevligare med mer dialog oavsett om det fanns röstskådespelare eller inte bakom. Det kanske är att kräva för mycket, detta är trots allt ett spel med fokus på coola spelsekvenser. Varje bana har tre utmaningar: att klara den utan slowmotion-funktionen (nästintill omöjligt enligt undertecknad), bara träffa fiender och inte missa ett enda skott (vilket också är snorsvårt) och till sist den kanske enklaste utmaningen; klara banan under en tidsgräns som varierar beroende på vilken storlek banan har. En kul grej som finns att göra utöver de annars väldigt korta banorna.

Tar vi det rent tekniskt flyter det dock på förvånansvärt bra. Inget lagg eller några frustrerande hårdkrascher hittar vi här - utan istället bjuds vi på ett riktigt finpolerat spel sett från ett tekniskt perspektiv. Inga hack i bilduppdateringen eller andra vanliga problem vi kan hitta i spel i dagens spelklimat.

Jag skulle inte rekommendera The Hong Kong Massacre för någon som mig, som mest spelar moderna spel där berättandet har stort fokus, men vill du ha ett snorsvårt action-lir som har en rejäl old-school-doft och liknar Hotline Miami och Loaded för att nämna ett par kanske du vill spana in svenskutvecklade The Hong Kong Massacre.