Dirt Rally 2.0

Detta är den ursprungliga recensionen från februari 2019:
Dirt Rally var en chansning, inte minst från en studio som gjort sig ett namn och tjänat storkovan på att stilsäkert blanda arkadmässig hittepå-racing med någon slags semirealism. För Dirt Rally var minus den något "svävande" asfaltsfysiken en riktig hardcore-rallysimulator med allt vad det innebar och via ett trevande early acess-program kunde storstudion bakom de senaste tio årens F1-spel smyga ut en produkt som de själva trodde skulle bli en liten nisch-hit, som bäst. Dirt Rally blev dock något mycket mer. Simulator-subgenren har växt så det knakat framförallt de senaste fem åren och Codemasters släppte Dirt Rally i precis rätt tid. Fansen slukade det med hull och hår och trots att spelet var så pass skoningslöst att Richard Burns Rally kändes "enkelt" på sina ställen, i jämförelse, lyckades det till och med nå en icke-initierad publik. Något som extremt sällan sker i simgenren.

Sen släpptes Dirt 4, som enligt Codemasters själva skulle bli bryggan mellan Dirt och Dirt Rally. Inriktningen förbryllade dock många då spelet, likt flertalet tidigare produktioner från folket bakom Colin Mcrae, Toca samt Grid-serierna, inte verkade veta vilken fot det ville stå på. Något som ibland är fallet med Dirt Rally 2.0, tyvärr. Fast låt oss inte gå händelserna i förväg nu. Jag ska börja från rätt ände. Från start. Och likt Loebs satsning under helgens gångna Svenska rally, börjar det ganska knackigt.

Dirt Rally var förhållandevis innehållsfattigt när det först släpptes i början av 2015. Ganska få sträckor fanns med i spelet och det handlade ju om att ett klart mindre team än vanligt hemma hos Codemasters hade pysslat med spelet som ett slags sidoprojekt. Sträckorna och de länder de låg i var dock välgjorda och när allt handlade om att bemästra bilarna och den realistiska däckfysik som spelet erbjöd, spelade det för egen del inte superstor roll att det kändes en smula tomt sett till innehållsmängd. USA, Polen och Nya Zeeland är de nya länderna som pulats in i denna uppföljare medan exempelvis Monte-Carlo, Grekland, Finland och Sverige (några av de absolut mest ikoniska rallyländerna genom alla tider sett till fantastiska sträckor proppade med utmaning och variation) lyser med sin frånvaro. Detta har delvis att göra med att Codemasters varit smarta och återanvänd en del material från Dirt 4 vilket märks, och känns - redan tidigt i spelet. Flertalet sträckor är delvis "lånade" från Dirt 4 med en smula omgjord grafik, vilket känns som en besvikelse för undertecknad som tröttnade på det spelet rätt snabbt.

Det som stör mig mest gällande specialsträckorna i själva rally-delen i Dirt Rally 2.0 är att Codemasters har klara problem med att hitta samma typ av variation och framförallt flyt i hur sträckorna är dragna som det fungerar i verkligheten i WRC. Ställer jag merparten av sträckorna i det här spelet mot de verklighetsbaserade varianterna i exempelvis WRC 7 märks det direkt hur mycket bättre WRC-dragningarna är när det kommer till att utmana mig som förare och slunga fram variation i form av täta partier i perfekt kombination med riktigt håriga delar där farten bantas rejält. Jag anser till exempel att Nya Zeeland samt USA-sträckorna i Dirt Rally 2.0 tråkar ut då de oftast pressar ned farten så pass att det känns som jag åker runt med handbromsen på, något som aldrig skulle ha skett om Codemasters hade budat ordentligt och roffat åt sig WRC-licensen innan Kyloton Games lyckades norpa den.

En av de stora snackisarna i marknadsföringen av detta spel har helt klart varit pratet om hur det dynamiska realtidsvädret och det faktum att sträckorna förändras medan du kör på dem, skapar en mer realistisk typ av racing. Det är inte sant. Inte för en sekund. Även om det låter finfint på pappret. Vädereffekterna är såklart snygga rent grafiskt (även om de regntäckta underlagen under Nya Zeeland-sträckorna mer ser ut som flytande metall) men innebär ingen som helst ökad utmaning sett till den "realism" det möjligtvis medför. För min del känns detta snarare som en typisk PR-klyscha som på förhand maskerade det faktum att Codemasters i slutändan trots allt inte stoppat in särskilt mycket nytt i det här spelet. Åtminstone inte riktiga, rejäla nyheter.

Gällande bilfysiken har Codemasters inte ändrat särskilt mycket från hur det kändes i föregångaren. Däcken har sämre grepp den här gången, generellt sett. Lite mindre bett mot underlaget innebär att de sladdar lite mer vilket i förhållande till verklighetens rally och hur det framförallt ser ut med dagens teknologi inte riktigt rimmar på "ökad realism". Det fanns dock delar av föregångaren som absolut kändes lite "greppigt" sett till hur friktion fungerar på exempelvis rullgrus. Codemasters har plockat in delar av Dirt 4 här och det är just den biten av de små uppgraderingar som här gjorts som jag inte gillar. Det känns i omgångar som om min bil styr med bakhjulen (vilket såklart aldrig sker i verkligheten) vilket gör mig mer ostadigt nervös när jag kliver in i långa, lätta kurvor än vad som var fallet med Dirt Rally. Problemet med att bilen känns som att den svävar en smula ovanför marken när man kör på asfalt, kvarstår dessutom och känns märkligt nog mer problematiskt här än i det första spelet.

När det gäller bilurvalet har studion bakat in fler bilar, fler klassiska veteranåk och en hel radda nya (officiella) rallycross-kärror samt strösslat med den typ av tramsbilar som Dirt 4 baserades på, tyvärr. Här finns Porschar, Aston Martins, Mustanger, Corvetter och annat gorm som inte har någonting i en seriös rallysimulator att göra och även om de kanske tillför en variation som den "icke-initierade" spelaren säkert lär uppskatta, önskar jag att Codemasters istället hade fokuserat på mer realism. Mer riktiga rallybilar. Mer riktigt rally. Rallycross-delen har fått ta ännu större plats här och med tanke på att jag enbart lirar dessa två spel för den traditionella rallykörningens skull, hade jag även sett klart mindre fokus på rallycross.

Grafiskt har det polerats såklart, och ser riktigt trevligt ut minus en del regneffekter och det Forza Horizon-inspirerade arkad-gränssnitt som nu är en del av Dirt Rally. Allt från hastighetsmätare till indikator på hur stor del av den pågående specialsträckan man avhandlat är numer ritade i kursiv stil med kantiga hårdrockstypsnitt vilket rimmar illa på simulatorinriktningen. Detta gäller även för den mycket rutinerade rallyveteranen Phil Mills (som läste noter åt Petter Solberg under många, långa år och var med och vann flertalet mästerskap) vars kartläsning mest påminner och en kolugn revisor som sitter i ett avslappnat fredagsmöte och halvsover. Noterna låter aldrig för en sekund som om de kommer från insidan på en skramligt högljudd rallybil utan isolering, utan mer som om de faktiskt spelats in i en varm, lugn, tyst studio av en farbror som, som sagt, nästan har problem med att hålla sig vaken.

Det faktum att Dirt Rally 2.0 varken känns supersnyggt, superrealistiskt (med tanke på att bilarna mist en del av det grepp som jag tyckte gjorde den stora skillnaden i det första spelet) samt att Sverige, Finland, Grekland samt Monte-Carlo saknas helt - eller särskilt välfyllt, kan jag inte låtas bli att kalla detta för en besvikelse. Stödet för min ratt (Thrustmaster Sparco 310) fungerar ärligt talat rätt dåligt med strul med båda vridvinkeln samt spelets force feedback-system och det saknas helt VR-support i Dirt Rally 2.0, också. Det är fortfarande riktigt roligt att under Polen-sträckorna kränga runt en 18 år gammal WRX STi och höra det skickligt mappade grussmattret mot det plåtrena underredet och fysiken är för det mesta riktigt bra, men med tanke på att Codemasters haft nästan fyra (!) år på sig att bygga vidare på det första spelet anser jag att detta känns lite som en innehållslös, ihopstressad tvåa mest gjord för att bredda målgrupp och attrahera fler konsolspelare. Och det... är synd och skam.
7/10 (Betyget från februari 2019)

Gamereactror introducerar: R E W I N D (Augusti 2020)
19 (drygt) månader har passerat sedan Codemasters enligt mig släppte ifrån sig ett ofärdigt spel som gjorde mången Dirt Rally-fanatiker (inklusive undertecknad) mer än lovligt besviken. Paul Coleman hade lämnat teamet, däckfysiken kändes en smula mer förlåtande och det saknas superviktiga rallyn som Grekland, Monte Carlo, Sverige, Whales, Skottland och Finland. Nu är dock allrt detta åtgärdat sedan flera månader tillbaka och det har dessutom tillkommit en hel hög med underbara bilar samt ett Colin McRae-spelläge som fungerar som en ny karriärdel där vi får axla rollen som den hypersnabba skotten genom hans bejublade karriär.

Dirt Rally 2.0 skulle aldrig ha släppts i februari 2019. Det var för tidigt. Det skulle ha släppts exakt ett år senare, februari 2020. Med allt detta innehåll som nu gör detta till inte bara marknadens mest kompletta rallyspel utan den enskilt bästa rallysimulatorn genom alla tider. Däckfysiken, hur spelet simulerar friktion, tyngd, fart, förflyttning av tyngdpunkt och inte minst väder och byte av underlag - är inget annat än fullständigt makabert bra och med en direct drive-ratt och ett par riktiga pedaler råder det ingen som helst tvekan om att Codemasters här kommit så nära verkligt rally som någon utvecklare någonsin gjort. Det här spelet är fullständigt fantastiskt idag, och det var därför vi kände att vi ville inleda Rewind-projektet med att stryka det gamla betyget och dela ut ett nytt, till Dirt Rally 2.0.