Svenska
Gamereactor
recensioner
War of the Roses

War of the Roses

Vi har inte lekt Röda och Vita Rosen sedan vi var små, men nu är det dags igen. I en betydligt blodigare och mer högteknologisk variant. Vi har satt betyg på svenska Fatsharks War of the Roses...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

I War of the Roses, tredjepersons-actionspelet från Fatshark och Paradox Interactive, kastar vi oss ut i 1400-talets brittiska inbördeskrig. På denna tid stred de två falangerna York och Lancaster mot varandra, och dessa två kraftfulla dynastier förde ett långt och brutalt krig om det engelska tronen.

Fokus ligger här enbart på multiplayer och det finns inget för solospelaren att göra utöver ett ganska trist bot-läge. Om du gillar dina spel dränkta i linjärt berättande, kanske detta inte faller dig i smaken. Men de som söker en underhållande krigsfest med 500 år gamla vapen: läs vidare.

Du styr en ensam soldat som i lag med upp till 32 personer deltar i brutala och fängslande strider på sju historiskt inspirerade kartor, på olika platser runt om i England. Det primära fokuset för spelet är det första av tre krig mellan de två husen, och Fatshark hoppas sålunda på en uppföljare med de övriga krigen inom kort.

War of the Roses
Detaljarbetet är suveränt. Faktorer som ytan på vapnet och rustningarnas tjocklek påverkar de skador som ges och tas emot på slagfältet. Allt är logiskt och genomtänkt.
Detta är en annons:

Att välja sida är enkelt, då det är ganska liten skillnad mellan York och Lancaster. Som producent Gordon Van Dyke förklarat för oss så kontrollerades faktiskt staden York av Lancastrarna under konflikten, så geografi och politik kommer inte att ha något inflytande. Men välja sida måste du göra: och när du valt röda eller vita rosens sida kastas du in i den armén, och när du har tilldelat dig själv en trupp, är det dags att börja kriga.

Men innan vi går in på själva krigsmekaniken ska vi kika lite på din karaktär. Första gången en spelare sätter sig ned med War of the Roses, har han eller hon bara en grundläggande karaktärs-slot. Några få spelade matcher senare och tre till är upplåsta. Dessutom kan du använda krediter som förvärvats i spelet till att öppna upp detaljanpassade loadouts.

I takt med att du tjänar mer av spelets valuta kommer fler funktioner, tillbehör, perks och valmöjligheter att ploppa upp. Valen är omfattande och karaktärsvarianter kan anpassas till väldigt specifika smaker. Du kan justera nästan allt, från visiret på hjälmen till specifika pilspetsar.

De anpassningsalternativ spelare har är bland de mest omfattande och imponerande som jag någonsin har sett. Du kan justera dina personliga preferenser i minsta detalj, och utöver det kan du pimpa din rustning med allsköns knäppa och kosmetiska inslag. Jag valde att låta en jättestor, röd rova pryda mitt emblem, till exempel.

Detta är en annons:
War of the Roses
Om du dödas av denna snubbe finns det en chans att återupplivas - eller att bli offer för en brutal avrättningsmanöver. Att trycka in Ge Upp-knappen eller ej blir en strategisk fråga.

Den första rollen du tar dig an på slagfältet är en Footman. Denna kille är beväpnad med ett spetsig svärd och dålig världsuppfattning, vilket förstås leder till att du ofta ligger framstupa på marken, med en fiende som vill trycka ett svärd i ansiktet ovanför dig. Jag tror att nästan varje spelares introduktion till War of the Roses kommer att bli brutal.

Anledningen till den brutala introduktionen är den inledningsvis knepiga spelkontrollen. Även om du övar mot bottar i förväg kommer de första stegen i spelet att vara rätt långt ifrån perfekta. Om du klickar och rör på musen svingar du ditt vapen i önskad riktning, men attackerna är långsamma och att röra sig är besvärligt. Du har en mängd olika sätt att attackera dina fiender på, men de har alla samma uppsättning med alternativ, vilket kan leda till långa dueller mellan spelare som försöker utnyttja varandras svagheter.

War of the Roses
Då och då dyker buggar upp. Det går till exempel inte alltid att klättra upp för stegar och ibland dyker växter upp rätt framför näsan på oss.

Hugg från svärd (eller yxa, spjut, hillebard med mera) kan enkelt pareras med en vältajmad höjning av skölden. Faktum är att under de första sessionerna kommer många att spendera en massa tid på att gömma sig bakom sitt bärbara skydd och backa bort från sammandrabbningar, i hopp om att få stöd från sitt lag.

Det tar ett tag att vänja sig, men lyckligtvis dyker det efter en kort tid upp gott om alternativ för dem som inte gillar sin karaktär och vill prova något lite annorlunda. Utöver Footman kan du välja Crossbowman, Longbowman och Footknight. Armborstet är ett kraftfullt distansvapen, men det tar en halv evighet att ladda om, vilket kanske stör vissa. Longbowmen har en mycket snabbare omladdningstid och en hyfsad räckvidd, och en Footknight är en formidabel närstridskämpe, som kastar sig huvudstupa in i strid.

Om du stupar av en en kavalleriattack, en bågskytts pil, eller en yxa går du in i ett limbo-tillstånd (såvida du inte har "Insta-dödats", förstås). I detta tillstånd du titta på hur kriget rasar runt dig, och om du har tur kan en medspelare återuppliva dig. Om det inte går bra dock, kan motståndarlaget avrätta dig och inkassera några extra erfarenhetspoäng.

War of the Roses
Ljudet är helt okej. Ljudeffekterna kunde ha varit mer varierade, men allt låter atmosfäriskt och svärdklink finns i såväl strider som menyer. Även musiken låter riktigt mysigt.

Det finns två lägen att spela: Conquest och Deathmatch. Båda är ungefär som man förväntar sig, och i denna aspekt är War of the Roses långt ifrån hypermodernt. I Deathmatch strider fraktionerna mot varandra i en jakt på 100 kills, eller flest antal döda när tiden är slut. I Conquest ligger fokus på capture-poäng, där det gäller att kontrollera specifika delar av kartan för att få så många poäng som möjligt. Det låter kanske mer komplicerat än det är, men det är alltid tydligt vem som leder, och vad du behöver göra för att ändra ställningen i matchen.

Spelmiljön kommer inte att falla alla i smaken, och tempot i striderna är medvetet långsamt, vilket kanske inte kommer göra en rastlös actiongeneration nöjd. War of the Roses har också en brant inlärningskurva och de frustrerande inledande striderna kan också vara avskräckande. Med det sagt har jag verkligen gillat min tid med War of the Roses. Spelet är genomsyrat av historia, det har ett spelmässigt djup och det belönar experimenterande spelare. Spelet är inte för alla, men om du tagit dig genom denna recension och fortfarande är fascinerad, bör du definitivt överväga att kolla upp det.

HQ
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Många inställningsmöjligheter, bra och djupt stridssystem, originell miljö
-
Några få buggar, inget för ensamspelaren, snäv inlärningskurva
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content