Everybody's Golf VR

Ett tag var Everybody's Golf en av mina favoritserier från Sony. Spelen till PSP, Playstation 3 och Vita var allihop utmärkta titlar som erbjöd ett mycket trevligt och lättsamt alternativ till sån där trist "realistisk" golf som Tiger Woods och hans polare sysslar med. De tenderade också att släppas tidigt i respektive generation och ändå innehålla tillräckligt med innehåll för att räcka i flera år. Kort sagt, Everybody's Golf var höjdarspel hela bunten.

Fast på Playstation 4 schabblade de till det rejält, och när spelet väl släpptes var det ett ovidkommande hafsverk fyllt med Pay-to-Win-bonusar och gräsliga karaktärsmodeller. Därför var hypen minimal inför den här versionen. VR-spelet är dock ett helt annat spel ... men fortfarande inte ett särskilt bra sådant.

Hela grejen med Everybody's Golf är att det är extremt lättspelat. Sikta dit du vill, tryck tre gånger och tajma tillräckligt bra så ska du se att bollen hamnar precis där du hade tänkt dig. Everybody's Golf VR ersätter förstås den biten med realistiska golfsvingar, och precis som på riktigt krävs det väldigt mycket träning för att träffa rätt. Vinkel, hastighet och var på klubban du träffar påverkar resultatet, vilket är helt i sin ordning men ganska hopplöst om du inte råkar kunna golf till att börja med.

Om spelet hade varit fullproppat med hjälpsamma råd hade det kunnat vara en riktigt trevlig inkörsport i "riktig" golf, men så är det inte. Efter en dunderkort genomgång förväntas jag ge mig på spelets tre golfbanor utan att slå långt utanför banan varje gång. Det blir ett frustrerande upplägg där bollarna hela tiden drar åt höger om jag inte vinklar klubban extremt snett, och jag vet inte vad jag gör för fel. "Nice shot" säger spelet så fort jag träffar, trots att bollen är på väg halvvägs till fanders. "At least you made it" säger min caddie när putten väl är sänkt med en trippelbogey. Tack för den du. Begreppet golfapplåd får en helt ny betydelse.

Det är också en märklig grej. Hela konceptet med spelbara figurer och att pyssla med kläddetaljer vid sidan om är borta. Du får välja din längd och om du vill spela stående eller sittande (det senare är förstås helt meningslöst) och inte så mycket mer. Det går att spela med antingen handkontrollen eller en Move-kontroll, som definitivt rekommenderas. Precisionen är mycket bra, utan märkbara förskjutningar med tiden.

På väg in på banan får du välja en av två caddies, vilka sedan låser upp lite nya kläder allt eftersom. Riko är hyperjapansk i kroppsspråk men har en klingande BBC-dialekt som inte alls passar in, medan Lucy är extremt uppmuntrande på gränsen till nedlåtande. Förutom deras löpande - och återkommande - kommentarer händer det också att det blir småscener mellan banorna, som generellt bygger på VR-gimmickar som att stå på en smal planka eller få insekter kastade i ansiktet. Det hela känns överflödigt och jag skulle helst vilja stänga av dem.

För när man står där på banan är det faktiskt rätt trevligt. Omgivningarna är förstås gigantiska, men också extremt primitivt utformade. Det känns som ett tidigt Playstation 3-spel, till och med Everybody's Golf: World Tour var långt snyggare än så här. Nog för att man får offra lite prestanda för VR, men det här känns taffligt. Lite vattenreflektioner hade vi väl kunnat vänta oss? Men om jag fokuserar på helheten är närvarokänslan helt okej, och golfspelet fungerar utmärkt på så vis att jag är lika usel som i verkligheten. Puttarna har bättre känsla, där åker bollen generellt precis som jag slår även om det är svårt att bedöma kraften i slaget.

De tre banorna med arton hål vardera tar bara någon timme att låsa upp, men poängen med golf är ju förstås att spela om och om igen och förbättra sina resultat. Den första är en regelrätt golfbana utsmyckad med blommande körsbärsträd och den andra ligger ute vid kusten i en solig omgivning som ibland övergår till stormigt väder. Den sista är klart mest intressant och utspelar sig i en dinosauriepark, där jätteödlorna dock mest är kulisser. Alla tre går att spela i speglad form vilket ger nya utmaningar. Om du inte pallar med utmaningen överhuvudtaget kan du också välja ett nybörjarset där drivern är stor som ett bowlingklot, och att spela med hål som drar åt sig bollen och fixar de svåraste puttarna åt dig. Triumfen känns lite blek när man spelar med stödhjul, men efter flera timmars slag ut i skogen behöver jag någon sorts framgång.

Trots att Everybody's Golf säljs till ett lite lägre pris känns innehållet väldigt fattigt. Seriens charm är ovanligt blek och förutom själva golfandet (som alltså fungerar helt okej) finns det väldigt lite att sikta mot. Att inte ha ett alternativ till en manlig caddie utan att betala DLC-pengar är extremt snålt, och det finns varken onlinestöd (förutom en topplista) eller ens datorspelare att tävla mot. Med en riktig tränare som har konkreta tips eller åtminstone en caddie som reagerar på vad jag gör hade det kunnat bli fenomenalt, men nu känns det istället opersonligt.

Jag kommer kanske att spela det lite till och från - om inte annat är det hyfsad träning för axlarna - men det här är långt från seriens glansdagar. Om det ordinarie Everybody's Golf-spelet den här generationen hade varit bättre, eller om det här hade varit en expansion, hade jag inte varit lika besviken på det här sidospelet. Nu längtar jag mest tillbaka till min Vita.