De två första peka/klicka-spel jag någonsin kom i kontakt med, var faktiskt Kings Quest III och Leisure Suit Larry. Medan förstnämnda definitivt har sina förtjänster, var det sistnämnda jag verkligen fastnade för. Respektlösheten, den svarta humorn och sjaskigheten i Larry själv, var något som föll mig på läppen. Även uppföljaren Leisure Suit Larry Goes Looking for Love var underhållande, liksom Leisure Suit Larry III. Men därefter skiljdes våra vägar åt.
Visst, jag spelade alla senare delar ändå, helt eller delvis, men magin infann sig aldrig igen. Möjligen på grund av (tack vare?) att tiderna förändrades och denna typ av erotiska äventyr blev helt enkelt fullständigt omoderna. De senaste tio åren har bara ett nytt Larry-spel släppts, nämligen Leisure Suit Larry: Reloaded, ett slags remake av det första spelet, men med flera nya tillägg.
Förra året hade dock Leisure Suit Larry: Wet Dreams Don't Dry premiär, men tyvärr hade jag där och då inte möjlighet att spela det på grund av tajmingen. Det kom i november mitt bland alla storspel och försvann från min radar. Men jag var nyfiken, det var något med det nya äventyret som åtminstone utseendemässigt förde tankarna till snuskhummerns Larrys tidigare äventyr, vilka jag alltså gillade.
Det är återigen tvådimensionellt, där de senaste delarna experimenterat med aningen en deformerad design och/eller tredimensionell grafik, samt har precis rätt design. För utvecklingen står tyska CrazyBunch medan Al Lowe - som grundade serien - inte varit inblandad. Det kan tyckas avskräckande, men hans sista Larry-spel var å andra sidan rätt svaga, så jag valde att ge mig på detta med öppna ögon.
Här har Larry förflyttats från det glada 80-talet till det modernare 2000-talet. Och en gubbsjuk herre som Larry - klädd som kärleksbarnet mellan Sonny Crockett och Ragnar Vanheden - känns ungefär lika hemma i dagens samhälle som åderlåtning, tjurfäktning eller tjock-TV. Larry själv har ingen aning om vad som hänt, och tvingas snabbt bekanta sig med nymodigheter som smartphones och sociala medier. Det slungas gott om smockor mot samhället av idag, men framför allt är det Larry själv som får bjuda på lustigheterna just för att han är så totalt utdaterad.
Upplägget på spelandet är hyfsat traditionellt peka/klicka, och jag har faktiskt spelat detta till Switch, vilket jag kan rekommendera då det känns väldigt naturligt till formatet tack vare att det både finns touch-skärm och analogspakar. På klassiska peka/klicka-premisser gäller det att verkligen granska allt, dels för att upptäcka burleska märkligheter att skratta åt, men dels för att hitta de föremål som krävs för att ta sig vidare i äventyret. Och det vill du göra, för det finns många roliga platser att besöka där nya kulturkrockar och märkliga upplevelser väntar.
Sägas ska att utvecklarna verkligen gått all-in för att återskapa ett klassiskt äventyrsspel. Det betyder att du mellan varven kommer fastna utan att veta vad du ska göra härnäst. Lösningen är oftast att hitta någon halvt osynlig och mikroskopisk pryl du missat, alternativt kombinera två saker som till synes verkligen aldrig borde höra ihop på något som helst vis. Men så var det i genren förr, bara det att jag känner att det inte finns samma genialitet i vansinnigheterna som i exempelvis Lucasarts finaste stunder (jag ler bara jag tänker på hur man fixade tjäran i Sam & Max Hit the Road, långsökthetens konung).
Men ändå. Att med Larrys ögon navigera runt bland tjänster som Farcebook och Instacrap, åka runt med taxitjänsten Unter samt ragga brudar med Timber (som spelar en hyfsat stor roll i äventyret, Larry behöver nämligen förbättra sin poäng) är faktiskt riktigt underhållande och jag gillar hur utvecklarna inte fegat utan verkligen vågat ta ut svängarna i samhällskritiken i Leisure Suit Larry: Wet Dreams Don't Dry.
Det gäller även sexskämten som ofta är finurligt skrivna, men ibland bara redigt plumpa, och vet du med dig att det inte är din grej, så kommer du inte ha kul åt det här heller. Udden är som sagt alltid riktad mot Larry, men det känns verkligen inte som humor jag tror kommer gå hem överallt.
De som gillar genren och har spelat de tidigare Larry-spelen samt vet med sig att de gillar burlesk humor som ibland drar åt buskis, kommer definitivt ha behållning av Leisure Suit Larry: Wet Dreams Don't Dry. Men även om jag hade kul under min genomspelning, råder det ändå ingen tvekan om att det finns bättre spel att välja på för den som saknar peka/klicka, och i slutändan landar betyget på strax över medel.