Gears 5

Gears of War har på senare år känns som en tämligen utmattad serie. Gears of War: Judgment var en mer arkadig och intressant idé med rappare spelmekanik och utmaningar, men det kändes trots detta som en oinspirerad avstickare. Gears of War 4 var en oerhört solid grund för seriens flerspelarlägen och såg verkligen fenomenalt ut rent tekniskt, men saknade charmen av tidigare spel med nya överdesignade protagonister som inte direkt vann över mig med sin närmast Uncharted-aktiga attityd och tråkiga kampanjdesign. Gears 5 (av någon anledning valde de att ta bort "of War") är dock av en helt annan kaliber och utvecklarna anstränger sig hårt för att få varumärket tillbaka på rälsen med stora ambitioner.

Vissa kanske ser Gears of War som den där serien där Belgisk Blå-inspirerade muskelmassor grymtandes motorsågade gråa monster till döds bland grafiskt tilltalande ruiner, men serien har alltid varit mer än denna brutalt simplistiska yta. Spelmekaniskt genialt i många stunder tillsammans med minnesvärda scenarion och stundtals tårdrypande vackra omgivningar har alltid varit en del av seriens DNA vid sidan av den till viss del banala våldssagan. Dessa punkter är vad som lyfts fram och poleras ytterligare här samtidigt som utvecklarna The Coalition gör det otänkbara: de provar på något nytt med varumärket.

Gears 5 tar vid strax efter att sin föregångare slutar. Mänskligheten behöver en lösning på Swarm-problemet, det nya hotet som snabbt växer sig större i skuggorna. Vi har också Kait, huvudpersonen vars förflutna och mystiska koppling till detta hot fortfarande är oklart. Det är upplagt för adrenalinpumpande äventyr och korta stunder av melodrama och det är precis vad serien behöver helt ärligt.

Kampanjen börjar traditionellt och linjärt där the Coalition stolt visar upp sina smärtsamt detaljerade miljöer som på Xbox One X (som jag spelat på) rullar i 4K och 60 bilder per sekund. Basen är en grupp hunkiga soldater är kvar men jag märker snabbt att den svävande robot som alltid hängt med i bakgrunden av tidigare spel nu har en större del. Vi kan be den att flyga iväg och hämta vapen som ligger långt bort under en strid eller på en plats vi inte kan nå, den kan på order interagera med knappar och objekt för att hjälpa oss antingen avancera eller likvidera. Vi kommer under spelets gång sedan också få tillgång till förmågor och uppgraderingar som låter oss tillfälligt göra oss osynliga eller släppa elektriska minfällor. Roboten, Jack, är till och med spelbar i kampanjens samarbetsläge där alla dessa funktioner kan kontrolleras av en av upp till tre spelare.

En av de största förändringarna är dock hur det valts att till viss del bryta upp den linjära bandesignen lite. För under vissa delar av spelets akter så har vi stora vidder att utforska på vår segeldrivna jolle som låter oss graciöst glida fram. Det är inte ett Grand Theft Gears eller något åt det hållet, utan påminner mera om en simplare version av Metro Exodus. För att inte avslöja för mycket så har vi till exempel det snölandskap vi sett i trailers för spelet. Vi har flera olika platser vi kan spana in för uppgraderingar till Jack, bitar av mer story och även hitta vapen, för att sedan ta oss fram till nästa story-uppdrag som påminner mer om gammaldags Gears of War igen. Det hjälper världen att kännas mer grundad på ett sätt vi inte sett tidigare.

En ytterligare förändring, som också är en förbättring, är att vi har ytterligare valmöjligheter under våra strider och en känsla av kontroll. Ett exempel är en strid där vi under en snöstorm möter en grupp med Swarm. Runtomkring oss störtar dessa pelare av is ner i marken, dessa är dynamiska skydd vi kan gömma oss bakom, skjuta ner så de välter för kanske mer passande skydd. Detta tillsammans med alla Jacks förmågor, mer interaktiva miljöer och många intressanta utmaningar och miljömässiga faror gör att detta enligt mig är det mest engagerande spelet i serien sedan Gears of War 2. Det är svårt att beskriva hur mycket roligare det är än Gears of War 4 som stundtals bestämde sig för att kasta in Horde-element i kampanjen för att artificiellt öka utmaningen och spellängden. Gears 5 är ett långt spel, men det känns välförtjänt.

Det finns dock små bagateller jag kan påpeka. Jag spelade större delen av kampanjen själv och på Experienced, spelets näst högsta svårighetsgrad, och det känns ofta som att spelet bestraffar mig för att spela ensam. Mina AI-drivna kamrater är inte i närheten lika effektiva som mig vilket gör att vissa strider känns nästan orättvisa att klara. Det finns några tillfällen där jag kunde sitta i nästan en halvtimme och dö om och om igen, speciellt när det kommer fiender med explosiva vapen som kan förvandla mig till renskav med bara en träff. Det kändes alltid bra efteråt när jag väl klarade striden för att gå vidare men det hade underlättat om det inte bara var jag som fick göra allt jobb i kampanjen om jag väljer att spela ensam.

Sedan så kan även vissa av spelets sidoaktiviteter vara ganska simpla. De är inte dåliga som jag nämnde innan, men de känns ganska förutsägbara och faller tillbaka på en lista som får utforskandet att kännas stundtals artificiellt. Hittar jag en bit av en uppgradering så får jag direkt ett meddelande typ "du har hittat en av tre", som tillfälligt rycker mig ur inlevelsen. Jag hade också några irriterande buggar som tvingade mig att hoppa tillbaka till en sparpunkt för att kunna ta mig vidare, vilket förhoppningsvis tas bort direkt i en uppdatering. Men dessa var ändå väldigt få sett över det stora antalet timmar jag lade på kampanjen.

Kampanjen i Gears 5 är strålande med mer intressant tempo, väl implementerade nya fiender (som Flock, ett stim av flygande iglar som kan ta över maskiner) och några nya och faktiskt roliga vapen. En favorit är den nya Lancer-bössan som istället för den vanliga motorsågen har en granatkastare som kan rädda läget i många situationer - och vars avrättningsanimation för tankarna till Mortal Kombat. Utmärkt gameplay med en faktiskt ganska effektiv story får till och med sömnpillren till karaktärer som var med i Gears of War 4, däribland Kait och JD Fenix, att kännas mer intressanta.

Vi har även fått flera tillägg till flerspelarlägena. Värt att nämna är att vi inte fått extremt mycket tid med dessa lägen, men lite har vi kunnat testa bland annat Horde och seriens nya spelläge; Escapce. Escape är i princip Left 4 Dead där upp till tre spelare blir tillfångatagna och infiltrerar Swarms hemvister och förstör dessa. En bomb placeras i spelets början som sedan släpper ut gas, vi ska med begränsad tid och resurser försöka fly från nästet innan vi antingen kvävs av gasen eller blir brutalt mördade av monster. Detta är ett spelläge för perfektionister som vill försöka maximera taktiska val och lyckas fly så snabbt som möjligt. Här har vi också flera olika val som i de karaktärer vi kan spela som. Alla dessa har sin egna superförmåga, till exempel Keegan kan släppa en ammunitionslåda som fyller på alla allierades vapen inom ett område, eller Mac som kan placera en mobil sköld framför sig.

Lägg till att dessa karaktärer kan gå upp i nivå och låsa upp speciella kort som uppgraderar eller modifierar karaktärerna på olika sätt. Som Terminator-karaktären Sarah Connor (andra gästspel är ett urval av Halo: Reach-gänget samt Terminator T-800) som kan låsa upp extra granater eller få mer poäng. Dessa kort är också möjliga att uppgradera. Det påminner lite om Star Cards i Star Wars Battlefront 2 men känns inte lika frustrerande då det är i samarbetslägen istället. Detta karaktärssystem spiller även över till Horde, där vi har ännu fler spelbara karaktärer med ytterligare förmågor och möjliga uppgraderingar som låter oss välja vår spelstil eller försöka balansera en grupp.

Horde låter upp till fem spelare ta sig an svårare och svårare vågor av fiender och det är fortfarande underhållande. Utöver karaktärerna (roboten Jack är spelbar här också, värt att nämna) så har vi också en aningen mer aggressiv spelstil överlag då vi behöver slå ut och ta över i princip generatorer som successivt blir upplåsta under rundans gång. Detta ger oss resurserna vi behöver för att expandera basen vi försöker hålla vid liv. Horde Mode är frenetiskt och beroendeframkallande att spela med en bunt med vänner och det är något jag lär lägga mycket mer tid på när servrarna faktiskt går online och låter oss spela mer.

Gears 5 är en fågel fenix (jag skäms inte över mitt ordskämt) som rest sig ur askan av vattentrampande och väljer att lägga i högsta växeln. The Coalition bidrar med det absolut viktigaste som serien verkar ha saknat sedan Epic tappade gnistan, och det är ambition. Det är tekniskt strålande med engagerande strider jag inte kan få nog av. Det kanske behövs en uppdatering för att hamra ut några buggar och jag hade gärna sett små justeringar för den ensamma spelaren under kampanjens gång. Men utöver detta så har vi ett verkligen komplett paket med ett av de bästa actionspelen på marknaden just nu. Om ni var tveksamma efter Gears of War 4 så kan jag säga att detta är en klar förbättring på nästan alla punkter och tillika ett av årets bästa actionspel.