Svenska
Gamereactor
recensioner
Repressed

Repressed

Problem är sällan svartvita. Du måste vända och vrida på dem och långsamt upptäcka vad de egentligen beror på...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Sigur Studios Repressed naglade sig fast stenhårt i mig så fort jag såg spelets logotyp; kritvit stilren och med enbart en prick ackompanjerad av en lika klar blodröd cirkel undantryckt av de rakt skurna bokstäverna, sätter den fingret på känslan på spelets ledmotiv - ovisshet. Eller glömska? Eller förnekelse?

Repressed handlar om hur du, en skugga, går tillbaka i dina diffusa minnen av vad som hände innan, under ledning av din psykolog. Banor bestående av svart och vitt och som sakta målas upp ju längre du kommer, berättar en förvånansvärt mogen och mörk historia om egoism, utveckling och svartsjuka. Du går längst med vita gångvägar och stöter till och från på scenarion i rött. En parkbänk, en boll, en födelsedagstårta, en säng, en droppe blod... Dessa är minnen och psykologens röst svävar då dessa dyker upp, in som en grävande, anklagande, granskande ande. Jag måste säga att sättet som historien berättas på är både en riktig överraskning samtidigt som den är mystiskt beroende framkallande.

Repressed
Vad har du egentligen gjort? Det finns flertalet minnen att upptäcka.

Rent spelmekaniskt påminner Repressed mycket om det något bortglömda PSP-spelet Echochrome; genom att flytta kameran ändras banan och du kan ta vägar som tidigare varit låsta (vilket oftast görs med aktivering av röda pluppar omringade av lika röda cirklar). Finlir med styrspaken är nyckeln till att snirkla dig förbi smala passager och ibland måste vinkeln vara vänd på ett visst sätt för att kunna ta sig vidare. Sen ska det också nämnas att skuggan du kontrollerar är tvådimensionell. Ja, jag vet att allt som skiner ur en skärm utan 3D är i två dimensioner, men här är det något som byggs in i spelet. Har du kameran ovanför gubben ser den ut att besitta både höjd, bredd och djup, men om du drar den nedåt - klistras den fast vid den vita marken. Det kräver lite tid att vänja sig vid och är något jag misstänker kan avskräcka en del.

Detta är en annons:

Och, paradoxalt nog, är detta marknadsföringskort, pussel, som blir spelets största svaghet. De röda kloten jag pratade om förut finns i två utföranden; de där du trycker en gång för att bygga en ny väg och de där du håller nere för att vrida världen. Det är det sistnämnda som ibland får mig att tappa fattningen. I korta ord så känns det som om en minimalistisk ratt kontrollerar halva banan och dessa pussel (som ibland är för komplicerade för sitt eget bästa) har flertalet gånger fått mig att springa fram och tillbaka för att komma vidare. Och det långt efter att jag tappat intresset och inte vill annat än att stänga av.

Repressed
Och beroende på vilken väg du tar så förblir vissa oåtkomliga. Om du inte går tillbaka.

Den största dragningskraften, för egen del, är dock inte historien eller upplägget. Definitivt inte pusslen. Nej, det är grafiken. Med färgerna svart, vitt och rött är det en renare variant av Frank Millers noir-dräpande Sin City volymer blandat med formgivningen från Superhot. Och är något som måste beskådas för att uppskattas till fullo. Säkert finns det begränsad fascination i den, men frågar du mig är det något som jag inte sett tidigare i spelväg och något som utvecklarna ska ha en stor eloge för. Det passar även in i berättelsen, i det att det röda symboliserar nyckelaspekter i skuggans tidigare liv och att dessa är tänkt som ledande ljus ut ur glömskans dunkla mörker.

Repressed
Detta är en kontrollpunkt som reglerar större delen av pusslen. Och är något som jag misstänker kan bli en stor vattenledare.
Detta är en annons:

Något som också avspeglar mörker och suggestiv ton är ljudet, som i Repressed är på topp. Klagande, ostämda strängar blandas med långsamt utdragna läten som minner om skrik och ångest. Jag undviker helst passager där musik förekommer av den enkla anledningen att den skrämmer mig. Vilket enbart får ses som ett plus. Den tillför så otroligt mycket till atmosfären och får mig som spelare att verkligen känna mig vilsen, osäker och skyldig till något jag inte riktigt upptäckt ännu. Sen måste jag även slå ett slag för röstskådespeleriet som, trots att bestå av i huvudsak en röst, är fantastiskt. Psykologens stämma är, med sin silkeslena brittiska, den perfekta blandningen av den tillitsingivande säkerhet som får mig att slappna av, innan den naket och genomskådande frågar om jag trots allt inte gjorde det... Eftersom jag inte kunde utstå svartsjukan...

Repressed
Det är väldigt snyggt, eller stilistiskt, men kan ibland bli lite för "artsy".

Så. En mörk historia om sökande efter rätt svar, en stilistisk estetik som nästintill gränsar till ett diffust, expressionistiskt konstverk och ett starkt fokus på pussel; hur långt räcker det? Repressed är inte för alla. Långt ifrån. Faktum är att jag misstänker att jag själv inte är rätt målgrupp eller typ. Med det sagt så tror jag, om du gillar diffusa, experimentella miljöer och en historia som enbart vävs på ju längre du går (bokstavligt talat), att Repressed kan vara något för dig. Är du däremot lite lätt allergisk mot promenadsimulatorer, den här typen av berättande, stilen eller har något emot monotont spelande och snabbt tappar tålamodet - så kommer du inte att tilltalas av det här. Och då jag själv faller mer in i sista kategorin än första - känns det här spelet tyvärr inte mer än rätt okej, även om det ligger i överkant.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Grafiken, historien, designen, röstskådespeleriet, atmosfären
-
Vissa pussel är för komplexa, monotont, tålamodstestande, inte för alla
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

0
RepressedScore

Repressed

RECENSION. Skrivet av Andreas Blom

Problem är sällan svartvita. Du måste vända och vrida på dem och långsamt upptäcka vad de egentligen beror på...



Loading next content