Nintendo Land

Nintendo Land är uppdelat i två delar: en för solospelare och en för de som vill spela med kamrater. Börjar vi med det sistnämnda så är det ett spelläge där alla vill hålla i Gamepaden. Det är tyvärr omöjligt, men här har Nintendo tänkt till. Partyspelen har ett roterande system så att alla Wii-fjärrar och Gamepaden kommer att byta ägare, och alla får därigenom en chans att leka med den nya teknologin.

Det är också möjligt att spela själv, men det är inte särskilt hett. Nintendo har gjort det man gör bäst: att låta personer samlas i samma rum och spela med varandra. Och de lyckas fint med att göra dessa människor glada medan de spelar med eller mot varandra - även under längre spelsessioner. Svårighetsgraden för de individuella minispelen ökar enligt en snygg kurva, vilket gör spelet utmärkt för både nybörjare och härdade gamers.

Den nya onlinevärlden Miiverse integreras till fullo i Nintendo Land via ett enormt och livfullt nöjesfält, vilket fungerar som en meny där du kan söka efter motspelare eller lagkamrater.

Om du petar på en av figurerna i temaparken visas all relevant statistik för den Mii-figuren upp, vilket hjälper dig avgöra om den spelaren är bra nog för dig. Du kan till och med detaljanpassa denna plats med hjälp av speciella mynt du vinner i minispelen. Här finns också stämplar för en slags "achievements", vilket påminner om Wii Fit.

Snackar vi grafik upptäcker man fort vad det är gamla Wii har saknat. Med HD-upplösning kommer du återigen förälska dig i Nintendos värld och dess vackert designade karaktärer. Lyssna på de bekanta ljuden och ge dig ut på en upptäcktsfärd för att se vilka partyspel Shigeru Miyamoto och hans team skapat.

Det finns tre större multiplayer-attraktioner för upp till fem spelare i Nintendo Land. Legend of Zelda: Battle Quest är ett äventyr på räls, där du susar genom diverse världar som Link, som mejar ner fiender med svärd och sköld, båge och pilar. Det är överlag snyggt gjort, men en smula förvirrande.

I Metroid Blast spelar du som Samus Aran, som springer omkring på marken och rattar rymdskepp. Inte särskilt kul. Pikmin Adventure är betydligt roligare dock, och att leka med de små blomfigurerna är mycket möjligt det roligaste minispelet av dem alla.

En sak som sticker ut är tiden som krävs för att vänja sig med Gamepaden. Det tar en stund att få kläm på att detta faktiskt är en handkontroll med tablet-funktioner och inte bara en tablet. Räkna med en inlärningsprocess för att bli van vid den nya teknologin - något alla spelare behöver komma överens med.

De bästa spelen är de som har plats för två till fem spelare. Luigi's Ghost Mansion, en slags kurragömma med spöken och ficklampor, är till exempel fantastiskt. Gamepad-spelaren styr ett spöke som kan se hela minispelets labyrint samt spökjägarna med sina ficklampor. Dessa spelare måste koordinera sitt spelande och använda ficklamporna för att försvaga spöket innan det får tag på dem alla. Ett enkelt koncept som erbjuder många timmars underhållning. Fler än tre labyrinttyper hade varit trevligt dock.

Mario Chase är en variant av denna idé och här leker tre Toads kull med Mario. Också ett väldigt skojigt spel, men lite orättvist för den som spelar med Gamepad. I Animal Crossing: Sweet Day spelar du i lag där en grupp samlar och lastar av frukt, medan det andra laget måste förhindra motståndarnas eskapader.

Bland Nintendo Lands så kallade Solo Attractions hittar vi Octopus Dance, ett rytm-actionspel där du måste imitera danssteg och tänka utanför lådan på många sätt. Gamepaden tvingar en här att använda hela kroppen, på ett smart sätt. Yoshi's Fruit Care är riktigt näpet och här behöver du inte göra mer än att rita linjer på Gamepad-skärmen. Yoshi tar sig sedan fram via dessa plattformar och samlar in allt i sin väg. Det kanske låter trist men är faktiskt väldigt underhållande, eftersom du måste använda både Gamepaden och TV:n för att lyckas. Gamepaden visar dig bara en tom trädgård, medan TV-skärmen visar alla godsaker som ska samlas. Referenspunkter ges det bara ledtrådar om. Ett perfekt exempel på hur Nintendo är duktiga på att öka svårighetsgraden allt eftersom i sina spel.

I Takamaru's Ninja Castle kastar vi shurikens på skärmen genom att hålla Gamepaden vertikalt, vilket ger en doft av gamla Duck Hunt till NES. Donkey Kong's Crash Course går ut på att med Gamepad-gyron styra en gruvvagn genom en labyrint, vilket är en skön utmaning. Captain Falcon's Twister Race är ett ganska värdelöst racing-minispel medan Balloon Trip Breeze är ett något bättre sidoscrollande svävarspel.

Visst kommer det att finnas de som säger att Nintendo Land bara är en minispelssamling. Vårt svar på detta är: Detta är en samling välgjorda minispel som alla kan njuta av, särskilt de som spelar med vänner. Nintendo Land erbjuder ett unikt nytt perspektiv på TV-spel och våra tummar är väldigt lyckliga efter några timmar med spelet.