Med liv och lust grep jag mig an det nya Ipad-spelet Goodfolks, vilket påstås vara en avslappnad blandning av The Sims och Harvest Moon. Jag började med att restaurera en sliten bondgård, så att ett äldre par ville bo där och bruka jorden. Så långt var allt väl. Det tog nämligen lite drygt fem minuter. Sedan visade sig att spelet, som var gratis att ladda ner, ville ha 22 kronor dels för att jag skulle slippa reklamen och dels för att få fortsätta spela utan att mina karaktärer skulle ligga och sova i tjugo minuters realtid.

I början ser allt så hemtrevligt och fridfullt ut.

Absolut, upplägget var lovande och inte sjutton ville jag tvingas vänta så lång tid mellan varje liten spelsession. Här skulle jag hämta ägg! Plocka frukt! Laga mat åt mina hungriga bönder! Utfordra djur, hugga ner träd, återställa hela byn! När slantarna var betalda återgick jag till mina uppgifter, att bygga inhägnader och skaffa spelpengar nog för att kunna köpa den där tjusiga hästen till hagen.

I kanske en kvart. Sedan tyckte Goodfolks att jag nog allt skulle betala 15 kronor till för att slippa dessa längre pauser. Say what? Nog för att dessa free-to-play-spel gärna mjölkar ut så många dinarer de kan men detta tog ändå priset i ren snålhet, och utan några som helst garantier om att jag efter ännu en betalning skulle få fortsätta att mata ankor och plantera morötter i fred.

Köp, köp, köp, köp. Eller låt bli.

Detta är en annons:

Arg och frustrerad fortsatte jag alltså att spela Goodfolks med påtvingade raster som varierade mellan 9 till 23 minuter. Speltiden emellan uppskattade jag till mellan fem och sju minuter per gång, dock ibland med tre gånger så lång tid (när jag fick hoppa över två nätter) efter mitt första in-game-köp.

Är spelet i sig värt detta enorma störningsmoment? Nej. Det är egentligen samma sak man gör hela tiden, bara i större och större skala vilket i slutändan leder till att man inte hinner med längre. Först dog min ko. Därefter hästen, och så 934 234 hönor. Sedan kom jag ikapp någorlunda med matproduktionen, men i och med att man vet att speltiden är så begränsad blir det mest en otrolig massa stressat scrollande från sida till sida för att kolla av vilket av djuren som är hungrigt, eller vem av bönderna som vill ha mat, eller vilket fält som ska sås eller skördas.

Djuren som dör av svält hedras med en gravsten. De hungriga människorna överlever men arbetsvägrar innan de fått käk.

Man ser nämligen vilka uppgifter som måste utföras, men då alla bondgårdar i byn ligger på rad blir det ett väldans bläddrande fram och tillbaka. När du utfört ett visst antal större uppdrag, som att föda upp ett speciellt djur eller lyckas laga någons favoriträtt, går du upp i level och har du tur får du här en ädelsten som du i nödfall kan byta mot något du misslyckats med att odla tillräckligt av. Dessa ädelstenar kan du ibland tjäna in genom att titta på halvminuterstrailers av andra spel för Ipad. Eller köpa för riktiga pengar, förstås.

Detta är en annons:

När det går bra så känner jag absolut en viss tillfredställelse i ett gott utfört dagsverke, men med alla irritationsmoment, avbrott och utvecklarnas dumsnåla upplägg kan jag tyvärr inte rekommendera Goodfolks. Det finns så många roligare spel som ger väldigt mycket mer valuta för mindre utlägg.