Microsoft Flight Simulator

Min erfarenhet av simulatorer är generellt begränsad. Jag har satt tänderna i några inom bilgenren, men dessa är ofta de som är en del av den kanske bredare indelningen inom racingsim-subgenren, som exempelvis Gran Turismo, Forza, Project Cars eller liknande. Spel som kan bli uppskattat av många, spelas väl med en handkontroll samtidigt som det finns gott om djup för de som verkligen lever för simulatorupplevelsen. Utöver det har det bara varit någon enstaka bussimulator eller motsvarande nischad titel. Det är inte ofta jag fått prova på något som verkligen till ta sin genre till nya höjder, inte bara i sin simulering, men också presentation och upplevelse. Microsoft Flight Simulator från Asobo Studio är ett sånt spel. Ett kliv framåt. Ett stort sådant.

Till en början var jag rädd för hur överväldigande Microsoft Flight Simulator skulle vara. Utvecklarna har varit givmilda och försett oss med flygrattar, roderpedaler och liknande för bästa möjliga upplevelse. Men det var inte där jag ville börja, utan jag tog fram en av mina Xbox One-kontroller och pluggade in i datorn och tog till skyarna. Jag ville verkligen få den där känslan av att vara en nybörjare och hur väl spelet välkomnar mig. Som jag nämnde i min förhandstitt ett kort tag tillbaka, som jag också rekommenderar att ni spanar in, så valde jag en Diamong DA62, ett litet plan med dubbla propellrar, och lyfte från min hemstads lokala flygplats och fann vägen till där jag växte upp i hjärtat av Västergötland.

Majoriteten av avancerade kontroller är fortfarande kopplat till tangentbordet, som parkeringsbroms, intern belysning, trimhjul för höjdroder, vingklaffar och liknande tekniska detaljer. Men det viktiga jag känner att jag behöver för den allmänna flygresan känner jag finns på den lilla biten plast jag håller i min hand. Spelet känns till en början aldrig fientligt med enorma trösklar och jag kände aldrig att jag absolut måste memorera allt. Precis som med polerade bilsimulatorer så har vi gott om möjligheter att ställa in precis hur utmanande spelet ska vara vad gäller assistans och behovet av input från oss. Spelet är precis så krävande som du själv känner att det bör vara och vill du ha den faktiska simulatorupplevelsen så är det ett kaninhål att utforska långt och länge.

Det är efter jag väl pluggat in min flygratt från Honeycomb som jag får känn på hur djup simulationen faktiskt går. Inte ett enda flygplan är det andra likt med små och stora variabler i känsla, funktioner och saker att ha i åtanke. Vissa flygplan, som de jag testat från Diamond med det ovannämnda DA62 är lätta och enkla offer för sin spinkiga konstruktion och starka vindar, medan ett 330LT mer mig mer kontroll över mitt aerodynamiska öde och jetplan som Cessna CJ4 är monster vars kraft måste noggrant balanseras mellan hastighet, vinkel och höjd om vi ska hoppas landa tryggt igen. Alla flygplan är smärtsamt detaljerade och jag kunde stirra med hakan i knät på alla knappar och spakar som i de allra flesta fallen är interaktiva och kan justeras med musen om man inte kommer ihåg tangentbordskommandot.

Men det slutar inte där. Om vi planerar en avfärd kan vi inte bara välja plan utan vi kan även välja antalet passagerare, mängden bränsle vilket påverkar vikten och vi kan även ställa in möjliga maskinfel med timers. Så vill vi ha ett fullastat Cessna CJ4 där vänster motor stannar efter en timmes resa kan vi enkelt ställa in detta i menyerna. Detsamma gäller väder, för även om detta spelet skryter om att använda vår verkliga planet med det riktiga vädret i realtid så hindrar det oss inte från att kasta in en storm, skinande sol eller ett tjockt lager av moln. Lager av kastvindar kan placeras ut och resan kan i princip göras så harmonisk eller mardrömsfylld som möjligt. Asobos variabler och mängder med inställningar känns gränslösa för de som älskar att flyga och testa sina kunskaper som piloter med egna scenarion.

För mig var det dock inte de mest utmanande aspekterna, eller spelets urval av landningsutmaningar vi kan välja mellan som lockade mig mest med Microsoft Flight Simulator, utan snarare spelets mer avslappnande delar. Som att hoppa in i ett ICON A5 sjöflygplan och landa i Karlskronas skärgård eller trickflyga med ett Pitts Special S2S mellan Manhattans skyskrapor. Att mållöst glida över en fluffig himmel av moln och försöka landa ett Airbus-flygplan på en åker eller bara utforska platser jag aldrig fått besöka på riktigt har varit extremt tillfredsställande. Att ta en flygtur över Den Förbjudna Staden i Kina eller ta sig över en storm i Reykjavik utan en känsla av allvar har varit några av de mest stimulerande upplevelserna jag haft på flera år.

Men min favorit av sysslor är bushresorna, scenarion där vi i redan utvalda flygplan ska färdas långa sträckor i etapper. Hopp efter hopp mellan landningsbanor där jag sitter med en checklista med rutten lagd, där jag bara har en riktning och en beskrivning att gå på där jag följer angivna landmärken. Att luta sig tillbaka i ett Savage Cub-plan, spanandes efter en sjö som matchar flygloggens beskrivning medan jag lyssnar på en ljudbok har varit nästan obeskrivligt avslappnande och troligen vad jag ska fortsätta med när jag är klar med denna recensionen.

Det är också svårt att inte nämna spelets imponerande tekniska aspekter. För det finns stunder där Microsoft Flight Simulator bland är det vackraste spelen som skapats. De ovan nämnda kriminellt detaljerade kabinerna på flygplanen, de fluffiga molnen som alla kastar skuggor på marken nedanför eller till och med hur nattstäder lyser upp himlen med ljusföroreningar har fått mig att nästan konstant hamra på knappen för skärmdumpar medan jag spelat och Asobo Studios ambitioner är nästan obegripligt höga. Allt detta där vår planet återskapats till nästan lamslående nivåer.

Klart att det finns skavanker, parkerar du flygplanet precis utanför en värmländsk stuga så ser huset lite boxigt ut och för nära så är vissa av spelets fotogrammetriska städer lite halvsmälta i utseendet och stundtals kan man också se sömmarna mellan olika satellitbilder som tagits och sytts ihop från Azures servrar. Men när vi svävar på vad som faktiskt är rätt höjd så är resultatet magiskt, även om spelet lyckas till viss del pressa mitt GTX 1080 till mellan 30-45fps med allt satt på ultra, så är det fortfarande vackert om jag sänker mycket till mellaninställningarna för att återfå mycket av den bilduppdatering jag saknar (alla bilderna i recensionen är dock på ultrainställningar).

Om det finns faktisk kritik jag kan ge Microsoft Flight Simulator är att det hade kunnat gå lite djupare ner i inlärningsmedlen i spelet. För även om jag själv är ganska nöjd med min nivå av spelande, så hade jag gärna sett mer verktyg för när jag kanske vill testa passagerarflyg över Atlanten. Det finns en bra introduktionsdel där grunderna av att flyga finns, med en instruktör och allt som kan önskas. Men det är med ett litet Cessna-plan och allt vi lär oss är inte helt enkelt att extrapolera för alla scenarion. Jag hade gärna sett mer liknande inlärningsavsnitt för fler klasser av flygplan och allmänna flygregler med även internationella flygplatser. Asobo har ett utmärkt checklistesystem och det kommer små kommentarer på skärmen medan jag spelar, men det känns ibland lite som att jag måste gissa mig till om jag gör rätt när jag går upp i storlekar. Det saknas lite av den där känslan jag får av Gran Turismo som ibland verkar försöka göra mig till den bästa möjliga föraren jag kan bli även om jag sitter i min soffa med ena handen i chipsskålen.

Sedan så hade jag också vissa tekniska problem. De var inte många nog att sabotera upplevelsen och jag känner mig trygg i att dessa kommer hamras bort ganska snart, men när första delen av introduktionen bara fastnar och instruktören slutar prata och inte initierar nästa del av lektionen, eller när mitt plans motor bara stänger av sig när jag flyger under Golden Gate-bron och vägrar starta igen utan en förklaring, så kliar jag mig lite på huvudet en stund. Hade också en fascinerande bugg där specifikt Honeycomb-rattens knappar för batteriet och tändningen slog av och på konstant så planets GPS fortsatte tändas och släckas tills jag gick in i inställningarna och helt stängde av dessa.

Mycket av det jag nämnt är saker som kanske kan fixas i framtiden. För Microsoft och Asobo har själva beskrivit detta som en plattform; en kontinuerligt utvecklande simulator där detaljer och innehåll kommer att förfinas, putsas och förbättras både genom betalbart och gratis innehåll. VR-stöd är på ingång, kartuppdateringar kommer och de ska alla vara gratis och även nya fordonstyper som Helikoptrar kommer att släppas som expansion senare. Sedan har vi även den inbyggda marknadsplatsen, som jag inte kunnat se än, där material och moduler skapat av tredjepart kommer finnas att köpa och ladda ner. Detta är bara början, och att ändå ha allt detta, i denna skala med hög kvalitet, bådar gott.

Microsoft Flight Simulator är en nisch jag inte visste att jag riktigt saknade, för även om jag kanske inte är med i den där målgruppen som diskuterar flygmodeller och teorierna kring simulering, så är detta en upplevelse jag kan forma efter mina egna ambitioner. Detta är den ultimata simulatorn som är vad du själv gör det till med hela världen som sin lekplats. Om du är det minsta intresserad, och har en hyfsad dator med tillräckligt med SSD-utrymme (rekommenderas runt 150GB som är ganska massivt) så rekommenderar jag att ni provar genom Xbox Game Pass eller liknande.

Jag trodde aldrig att jag själv skulle fastna, men även i skrivande stund kan jag inte sluta tänka på att fortsätta min resa i mitt gula lilla Savage Cub längst med Kaliforniens ödsliga saltslätter.