Svenska
Gamereactor
recensioner
Bravely Default II

Bravely Default II

Bravely Default II kanske inte är samma omedelbara klassiker som sin föregångare, men stilen, musiken och stridssystemet kommer att underhålla både nya och gamla spelare...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Nintendo 3DS-titeln Bravely Default är ett av de bästa japanska rollspelen under det senaste decenniet, där kombinationen av ett utsökt stridssystem, förtjusande karaktärer, eminenta storytwister och ett briljant soundtrack gjorde det till en av plattformens topptitlar. Spelet hämtade mycket inspiration från gamla Final Fantasy-spel och Bravely Default blev en unik blandning av det gamla och det nya. Här plockade utvecklarna upp gamla genreelement som har stått sig genom tiderna och lagt till nya ingredienser som poppar till receptet för en ny och modern publik.

Sedan dess har vi haft den direkta uppföljaren Bravely Second: End Layer, som var underhållande trots få innovationer och en lite tam handling, och det underbara HD-2D Switch-spelet Octopath Traveler, ett fristående spel som lånade stridsmekanik från Bravely Default. Nu är teamet tillbaka med Bravely Default II till Switch, och om namnet skulle förvirra dig, så jämför bara med huvudspelen i Final Fantasy-serien. Det finns alltså bekanta element från tidigare spel, men Bravely Default II erbjuder en helt ny historia som inte kräver några förkunskaper om serien (Bravely Second: End Layer, å andra sidan, var en direkt uppföljare som krävde relativt god inblick i händelserna i Bravely Default).

Bravely Default II

Vår historia börjar med att sjömannen Seth spolas i land i kungariket Halcyonia efter en fruktansvärd storm, där han hittas och räddas av Gloria, den landsförvisade prinsessan av Musa, och hennes livvakt Sloan. Här lär sig Seth mer om de fyra elementkristallerna som håller naturen i balans, men dessa fördes bort när Musa invaderades av krigiska grannlandet Holograd tre år tidigare. Nu är det bara en tidsfråga innan balansen bryts och katastrofen slår till, och Gloria ger sig ut på en resa för att få tillbaka kristallerna. Tillsammans med Seth får Gloria sällskap av krigaren Adelle, som letar efter sin syster, och den tillbakalutade akademikern Elvis, som letar efter mystiska stenar kallade Asterisk.

Detta är en annons:

En berättelse centrerad kring återställandet av fyra elementkristaller hörde såklart hemma i alla Final Fantasy-spel på 80-talet och början av 90-talet, och den övergripande berättelsen i Bravely Default II är inte precis revolutionerande. Dessutom är huvudpersonerna en påse Gott och Blandat. Elvis och Adelle lockarfram både leenden och skratt, medan Seth och Gloria är stela, tråkiga och ganska flyktiga karaktärer. Samma problem ses också bland birollerna, särskilt när det gäller flera av skurkarna som inte verkar ha någon ytterligare motivering för sina handlingar än att de är elaka. Lyckligtvis finns det också några ljuspunkter längs vägen som uppväger detta. Några av kapitlen är mycket gripande och skakande på grund av deras mörka och komplexa teman, och de dåliga karaktärerna är i minoritet av andra som är mycket mer festliga och minnesvärda. Jag ser kanske inte samma egenskaper här som gjorde föregångaren till en klassiker, men det betyder inte att du inte kan ha kul på vägen för det.

Bravely Default IIBravely Default II

Kärnan i spelets underhållningsvärde finns i strids- och klassystemet. Veteraner kommer omedelbart att känna igen sig, medan nykomlingar kommer att få en gradvis introduktion till spelets Brave- och Default-system under de första timmarna. Alla Bravely Default II-strider är turbaserade, men när det är din tur att agera kan du välja att vidta mer än en åtgärd per runda tack vare Brave-funktionen. Normalt får du en Brave Point per omgång, och om du väljer att använda Standard för att försvara dig, sparar du din Brave-punkt till nästa omgång. När du använder Brave kan du såklart använda sparade Brave Points, men du kan också använda Brave Points som du inte har och tar därmed en risk eftersom du behöver vänta tills du får nya Brave Points för att strida vidare. Nyckeln till alla strider i Bravely Default II ligger i att räkna ut när man ska använda Default för att försvara sig mot fiendens starkaste attack, och när man ska hamra Brave-knappen som om det var om livet som stod på spel.

Om du vinner mot en boss belönas du ofta med en ny Asterisk, vilket i sin tur ger tillgång till ett nytt jobb, som är spelets klassbeteckning. Spelet börjar med relativt vanliga klasser som Svart eller Vit Mage, Monk och Bard, men det tar inte lång tid innan man börjar låsa upp mer unika och intressanta klasser. När en klass är inställd som huvudklass kommer dina karaktärer att tjäna jobbpoäng utöver vanliga erfarenhetspoäng. När du går upp i klassnivå låser du upp nya förmågor och attribut, av vilka några är så kraftfulla och strategiskt viktiga att de enkelt kan göra skillnaden mellan seger och förlust. Du kan också utrusta karaktären med en sekundärklass, vilket ger honom eller henne tillgång till de förmågor du har låst upp även om du inte tjänar fler jobbpoäng för den här klassen. I menyerna kan du utrusta figurerna med upp till fem passiva egenskaper som kan blandas över klasser. Den ständiga tillgången på nya förmågor och klasser, tillsammans med stridssystemet, är för mig drivkraften som får mig att vilja spela vidare i Bravely Default II. Du kommer ständigt att fortsätta din resa på jakt efter nästa klass, experimentera för att maximera din grupps potential och skapa bästa möjliga balans inför nästa utmaning. Bravely Default II är heller inte rädd för att ge dig verkliga utmaningar, och om du inte kan anpassa dig till nya fiendetyper kommer du snabbt få bita i det sura äpplet.

Detta är en annons:

När du inte fördjupar dig i strider utforskar du exotiska områden, djupa grottor och såklart en världskarta. Det senare är dock väldigt dåligt gjort med en fruktansvärd kamerakontroll, vilket gör det nästan omöjligt att få en överblick över området och de monster som strövar fritt här (det är å andra sidan positivt att monstren nu vandrar synligt runt kartan istället för att dyka upp slumpmässigt). Det är helt enkelt en kamp att vandra runt på världskartan, och du gör bäst i att skynda dig till nästa område så snabbt som möjligt. I städerna och byggnaderna är kameran däremot statisk, och med tanke på det dåliga kamerasystemet på världskartan är det verkligen bara bra. En annan fördel med att besöka städerna är att du kan hitta nya utmanare till B 'n' D, ett kortbaserat minispel som i praktiken fungerar en slags blandning av Othello och Gwent eller Hearthstone. Om du saknar gamla kortbaserade Final Fantasy-minispel som Triple Triad eller Tetra Master är detta något för dig.

Bravely Default IIBravely Default II

Bravely-spelen har alltid haft en distinkt visuell stil, och en av fördelarna med att ta serien nu kommer till Switch är de förbättrade visuella möjligheterna som detta innebär för att ge denna stil mer liv. Platserna i spelet är mycket vackra, särskilt i stadsområdena. Vissa kan uppleva designen av karaktärerna som lite enkel och konstig, men om du liksom mig har blivit lite trött på stilen i moderna japanska rollspel där fokus ligger mer på waifu-fokuserad fanservice än kvalitet (ja, Xenoblade Chronicles 2, jag tittar på dig!), så kommer den här stilen kännas som något välkommet och positivt. Grafiken är enkel men ändå rik och detaljerad meda ljus- och skuggeffekterna drar nytta av den extra maskinkraft som Switch erbjuder. Ändå kämpar spelet lite med sin prestanda då och då med några märkbara minskningar i bildhastighet och laddning av texturer. Förstör det här upplevelsen? Förmodligen inte, men du kommer att märka det.

Något du också kommer att märka under hela spelets passage är det eminenta soundtracket. Revo, mest känd för sina ikoniska öppningslåtar i Attack on Titan-serien, är tillbaka för att sätta sin distinkta touch på musiken liksom han gjorde i det första spelet. Musikens känsla och stil i Bravely-spelen är helt unik och Bravely Default II fortsätter denna starka trend. Även om musiken i det första spelet kan är något bättre överlag, finns det flera bra spår här som spänner över ett brett utbud av genrer och instrument. Om du vill ha spelmusik med flamenco, folktoner med gitarr och flöjt eller tunga proggrocklåtar med alternativa beats, är detta något för dig (och som den skickliga dragspelsspelaren han är, har Revo naturligtvis inkluderat några bra dragspelsspår också). Sättet på vilket olika teman och blymotiv implementeras under spelets gång är verkligen fascinerande, och det finns också några härliga musikaliska referenser till det första spelet här som serieveteraner kommer att uppskatta.

Bravely Default II

Bravely Default är en fin blandning som känns både gammal och ny på samma gång. Det är en hyllning till Final Fantasys guldålder, samtidigt som det skapar något nytt och modernt för dagens spelare. Spelet har några anmärkningsvärda problem när det gäller prestanda, den övergripande berättelsen och några av karaktärerna (särskilt de onda), men den utsökta presentationen samt strids- och klasssystemet är tillräckligt för att bära upplevelsen. Bravely-serien kanske inte är för alla spelare, men Bravely Default II har mer än tillräckligt med kvaliteter för att tilltala fans av gamla japanska rollspel.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Ett djupt stridssystem, vacker design, fantastiska omgivningar, utsökt soundtrack, delar av berättelsen är verkligen minnesvärda, B 'n' D är ett underhållande minispel
-
Usel världskarta, några underutvecklade karaktärer, små tekniska brister
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

0
Det är flera Bravely Default-spel på väg

Det är flera Bravely Default-spel på väg

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Igår släpptes Bravely Default II till Steam, och många har tolkat det som ett tecken på att Square Enix har större planer för serien. Och nu visar det sig att just så är...



Loading next content