El Hijo: A Wild West Tale

Spel där fokus ligger på att smyga sig fram och förbli totalt osedd ligger mig varmt om hjärtat. 2019 plockade El Hijo: A Wild West Tale hem priset som bästa indiespel på Gamescom och sedan slutet av 2020 har spelet funnits tillgängligt på PC. Det är dock först nu som spelet gör entré på konsoler och tyvärr kan jag väl inte hålla med om att det är ett så bra spel som det hyllades som då.

Spelet berättar en vacker ordlös berättelse där man spelar som en pojke som lever på en farm tillsammans med sin mamma. Resan börjar med att ett gäng banditer attacker farmen och i hopp om att beskydda sitt älskade barn, lämnar modern sitt barn på ett kloster. El Hijo, som pojken kallas för, trivs däremot inte alls på klostret och bestämmer sig för att fly.

El Hijo: A Wild West Tale levererar ett, för det mesta, ickevåldsamt spel där du försöker ta dig förbi hinder osedd. Eftersom du spelar som en liten unge har du ingenting att skydda dig med utan får istället förlita dig på att skuggorna kommer dölja dig. För munkarna och andra personer tycks ha extremt dålig översyn och kan därför inte se dig så länge du inte stiger in i ljusa miljöer eller gör oväsen ifrån dig. Det betyder däremot inte att det inte lämpar sig att föra oväsen ibland. Under resans gång plockar du nämligen på dig diverse verktyg som kan hjälpa dig att överkomma diverse hinder. Såsom de oändliga stenarna som kan användas för att distrahera människorna och tyst tassa förbi bakom dem.

El Hijo spelas utifrån en isometrisk projektion som är av stor hjälp för att strategiskt planera smygandet. Med hjälp av din trogna fågel kan du dessutom be den om hjälp för att få en bättre överblick över platsen. Och det går liksom inte att prata om spelets miljöer utan att nämna den vackra designen såväl som den smarta bandesignen. Totalt finns 29 nivåer att upptäcka och de erbjuder alla läckra miljöer och hade det kanske inte varit för denna design, hade jag nog tröttnat snabbare än vad jag gjorde.

Problemet med El Hijo: A Wild West Tale är dock den ganska långa speltiden. Spelet är förvisso inte längre än 5-6 timmar vilket inte är särskilt lång speltid egentligen, men problemet är snarare att det snabbt blir ganska repetitivt. Detta fastän du plockar på dig nya redskap under resans gång som skapar en viss variation i nivåerna. Några genvägar finns inte att ta, utan ofta finns det endast ett sätt att ta sig vidare på. Spellängden kommer att variera beroende på om du tänker inspirera barnen i de olika nivåerna som kräver att du tar en omväg men eftersom belöningen är så gott som obefintlig för den som inte måste samla alla achievements, känns detta tämligen ointressant.

Som en stealth-fantast lämnade El Hijo: A Wild West Tale mig ganska så besviken. Ofta är det otydligt vad som är inom eller utom räckhåll. Exempelvis kände jag ofta att slangbellan bråkade mig med och det var otydligt om den ens skulle distrahera människorna. Och när den väl gör det, händer det inte sällan att måltavlan inte går tillräckligt nära för att undersöka och därför fortsätter blockera min väg fram.

Till skillnad från andra spel i genren finns här ett större fokus på pussel. Till skillnad från Splinter Cell, Metal Gear Solid eller Hitman som för det mesta är befriade från pussel och låter spelaren avancera hur den vill, bygger El Hijo: A Wild West Tale mer på konceptet att lista ut pussel för att smyga sig förbi alla hinder. Hade det inte varit för att ens redskap inte alltid fungerar som de borde eller att man på ett billigt sätt ibland kan springa ifrån de som jagar en och klättra upp för en stege och sen smyga sig förbi när personen vänt sig om, hade detta varit en desto roligare upplevelse.

El Hijo: A Wild West Tale är sammanfattningsvis ett okej spel som erbjuder en precis godkänd smygupplevelse. Är du ute efter ett spel som huvudsakligen fokuserar på smygande med pussel i åtanke och därutöver ett som inte är särskilt långt, kan detta absolut vara något för dig. Risken är dock att du kommer uppleva det som extremt repetitivt efter bara fem nivåer och därför lägga undan det för något annat. Det finns dock en fin berättelse med vacker design att ta del av vilket är spelets starkaste sida.