Svenska
Gamereactor
recensioner
World of Warcraft: The Burning Crusade

World of Warcraft: The Burning Crusade

Efter tre månaders spelande är det dags att sätta betyg. Mikael har njutit av en helt ny värld i expansionen till Blizzards banbrytande onlinerollspel

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Om du spelar World of Warcraft idag, köp Burning Crusade. Om du inte gör det finns ingen större anledning att köpa det här heller. Så hade en recension kunnat se ut. Burning Crusade är ju en expansion och inte ett komplett spel i sig, och det allra mesta krutet har förstås lagts på att ge gamla spelare massor av nytt att utforska. Om du tänker börja spela idag räcker det fortfarande med bara World of Warcraft de första 400 speltimmarna eller så.

Men World of Warcraft är ju mer än bara ett spel, det är en folkrörelse, ett nytt land med nästan lika många invånare som Sverige. I min recension gav jag spelet en nia och det står jag för, men i två år har jag spelat spelet nästan dagligen och Blizzard har förbättrat spelet på nästan alla punkter, och idag är World of Warcraft en solklar tia. Utan Burning Crusade kan du förstås ändå fortsätta spela på precis samma server med samma kompisar. Men du kommer inte att kunna följa med till Outland eller nå högre än nivå 60, så tänker du fortsätta spela är det närmast ett krav.

Med detta som grund har Blizzard sedan arbetat vidare för att göra Burning Crusade ännu bättre. Så fort jag tar klivet genom Dark Portal och hamnar i en strid mellan demoner och förtvivlade styrkor från både Alliansen och Horden märks det att mer fokus ligger på berättandet, på fler händelser som försiggår utanför spelarens kontroll, allt för att skapa en stämning av att det faktiskt är krig på gång. Många av de gamla hjältarna som står som stayer i Stormwind lever fortfarande kvar i Outland, där de isolerades efter att Dark Portal stängdes i slutet av Warcraft 2. Det är en mäktig känsla att få träffa ärkemagikern Khadgar och Kurdran Wildhammer och känna historiens vingslag. Överhuvudtaget känns spelet ännu mer grundat i den gamla mytologin, även om vissa ändringar har gjorts för att exempelvis draenei ska få en större historisk roll.

Den nya yrkesfärdigheten jewelcrafting låter dig skapa en rad olika ringar, halsband och annat som tidigare bara funnits att hitta som byte. Man kan också göra statyetter som fungerar som shamanernas totempålar samt, förstås, skapa ädelstenar som förstärker den nya Burning Crusade-utrustningen. Bara den biten är ett kapitel för sig. All utrustning av hög kvalitet kan förbättras med ädelstenar som ytterligare specialiserar den. Så om du föredrar mer uthållighet framför en bonus på skadeverkan är det bara att peta dit rätt sten, och man behöver därför inte alltid samla på sig ny utrustning för att få precis den effekt man vill ha. Ädelstenar är dock dyra och går sönder om du byter ut dem, så det kan löna sig att tänka efter före.

Detta är en annons:

Maxnivån höjs som bekant till 70. Visserligen bara tio nya nivåer, men det hinner hända rätt mycket på den tiden. Alla klasser har fått nya färdigheter som helt ändrar taktiken både i strid mot monster och mot andra spelare. När en krigare kan reflektera besvärjelser får han förstås en liten fördel mot magianvändare, och att en druid helt sonika kan förvandla sig till en uggla och flyga iväg är en oerhörd taktisk fördel.

Arenastriderna är kanske det tydligaste exemplet på att Blizzard vill att vi ska slåss mot varandra. Liksom i Oblivion handlar det om gladiatorkamp med små marginaler och väldigt korta matcher. Två, tre eller fem samspelta spelare kan besegra nästan vem som helst och det gäller verkligen att ha ordning på snabbtangenterna för att ha en chans.

Här finns dock små problem. Det märks tydligt att Blizzard försöker förbättra vissa klasser för att locka dit fler spelare, och följdaktligen har druider och warlocks blivit nästan löjligt bra medan mer populära standardklasser som krigare och magiker tonats ner. Lyckligtvis är balansfrågor något som garanterat kommer att fixas allt eftersom, men det känns ändå lite orättvist att sakta hacka sig fram genom fienderna som krigare medan jägaren bredvid med en gäspning tar kål på allt tre gånger så snabbt.

Vad som däremot imponerar är den fantastiska designen och fantasin. Båda de två nya raserna, draenei och blodalver, tillför mycket både vad gäller historia och spelbarhet. Blizzard gör aldrig som alla andra och det gäller även här. De ljushåriga, vackra blodalverna är bittra och smygfascistiska magiknarkare medan draenei, som är besläktade med Warcrafts ärkeonda demoner, är snälla och gudsfruktiga teknofiler. Men det är bara ytan, och blodalverna har anledning till sitt hat precis som att det finns en del mindre nobla element även bland draenei.

Detta är en annons:

De elva nya zonerna liknar inget annat i spelet och inte heller varandra. När jag rider från det stämningsfulla Zangarmarsh fyllt med blå svampar, genom det illröda och ogästvänliga Blade's Edge Mountains, till det sönderbrutna Netherstorm där bara magi och teknologi håller ihop landet, är det som att åka mellan tre helt olika spel. Men på ett bra sätt. Burning Crusade ser i praktiken ut som föregångaren och den gamla världen har förstås inte förändrats. Men allt nytt är aningen mer detaljerat och tack vare den fantastiska designen känns spelet snyggare än det egentligen är.

Även ljudmässigt har spelet förbättrats. Sent i World of Warcraft, som i Ahn'Qiraj eller Naxxramas, började spelare märka ett klart större fokus på musiken, till skillnad från tidiga områden som ofta lät likadant. Burning Crusade har ännu bättre musik där ljuva körer blandas med fantastiska stråkar på ett mycket filmiskt sätt, ofta med en touch av science fiction. Särskilt mycket gillar jag Silvermoon City eller egentligen hela Eversong som hela tiden har vemodiga cellos i bakgrunden, men även Hellfire Peninsula och Terokkar Forest bjuder ibland på oväntat örongodis.

Och vart man än går finns det folk som behöver hjälp med det ena eller andra, så man behöver aldrig någonsin stå och banka ihjäl samma fiender för att samla erfarenhet och bli starkare. Uppdragen är som sagt mer genomtänkta än förut, även om det ofta rör sig om att spöa X antal fiender. Men ibland är de riktigt geniala och man bör definitivt inte trycka bort dialogen, för den är både rolig och informativ. Det kan också löna sig att stanna kvar och göra uppdrag åt olika grupper istället för att resa vidare. Liksom tidigare med Argent Dawn och Cenarion Circle kan du få värdefulla belöningar om du blir tillräckligt omtyckt, men det går mycket snabbare här än i originalet.

Även om man fortfarande kan spela spelet alldeles ensam ligger fokus på att tillsammans med kompisar eller tillfälliga allierade ta sig an de svåra instancerna, platser där varje grupp är på egen hand utan inblandning från andra. Här är Burning Crusade en naturlig fortsättning och man kan gå direkt till Hellfire Citadel eller Coilfang Reservoir från att ha utforskat Scholomance och Dire Maul i grundspelet. Bossarna bjuder på mer motstånd och har oftast någon särskild egenhet som gör striderna till mer än "låt krigaren tanka, alla andra gör skada". Många av dem har tagit inspiration från tidigare rädbossar och kräver en del taktik och samarbete.

Men man behöver definitivt inte ha den bästa utrustningen från World of Warcraft för att klara sig i Burning Crusade. Alla vi spelare som ägnat hundratals timmar åt att nöta oss genom rädinstancerna har förstås en fördel, men tanken med Burning Crusade är att snabbt jämna ut skillnaderna för att alla ska ha samma förutsättningar. Därmed inte sagt att det inte finns nya utmaningar att ta sig an, för på nivå 70 hägrar toksvåra strider där en liten dust med den demoniske alvförrädaren Illidan står på huvudmenyn, för att inte tala om den befriande känslan att äntligen kunna flyga precis vart man vill. Själv planerar jag att befästa en av de flygande öarna i Nagrand och våldsamt bekämpa alla som försöker landa.

Lite bittert är det att inte kunna ge maxbetyg åt Burning Crusade, men samtidigt kan jag inte blunda för att klasserna är aningen obalanserade och att spelet fortfarande har kvar en del buggar. Men å andra sidan hade World of Warcraft större problem än så och se hur det gick. Trots sporadiska serverproblem och den traditionella kraschen efter varje ny patch har Blizzard i två år lyckats driva ett spel som är så fantastiskt roligt att man förlåter enstaka problem. Jag kommer tveklöst att spela Burning Crusade fram till nästa expansion, minst, och det lär nog de flesta andra också göra. För det var, är och förblir världens bästa onlinerollspel.

World of Warcraft: The Burning CrusadeWorld of Warcraft: The Burning CrusadeWorld of Warcraft: The Burning CrusadeWorld of Warcraft: The Burning Crusade
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Fantastisk design, strålande musik, massvis med nyheter, bra handling och enormt stort
-
Aningen obalanserat
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Edholm92
    Den 16/1 2007 kommer den efterlängtade och första expansionen till World of Warcraft. Efter många veckors peppande så åker jag och ett par... 9/10
  • samidami
    FÖRDELAR: Världens största MMO(= bästa?) NACKDELAR: Dåligt pvp, för mycket bugg World of Warcraft består av två stora öar. Azeroth... 8/10
  • adamviko
    World of Warcraft: The Burning Crusade är en expansion av det gamla World of warcraft där Blizzard har lagt in flera nya möjligheter. Nytt är... 7/10
  • lolipop
    Att köpa uppgraderingen är inte så smart. Bara ifall du verkligen älskar WOW. De ända som är nytt är att det har kommit två nya raser:... 7/10
  • Game Siphon
    World of Warcraft: The Burning Crusade En helt ny värld öppnas, Outlands! Det har 7 nya regioner och en hel hög nya quester. Outlands är riktigt... 5/10
  • mythak70
    Burning Crusade är en uppföljare till World Of Warcraft som släpptes i slutet av 2004. I den här expansionen tillkommer det två nya raser:... 7/10
  • rorschach
    En väldigt bra expansion som tar itu med en del saker, som till exempel historian i Warcraft: man åker till Outland och en del lösa trådar knyts... 9/10

Relaterade texter



Loading next content