Hood: Outlaws & Legends

Konceptet är ju helt klockrent; att som Robin Hood i ett medeltid rövarband med tre andra polare få fixa skatteåterbäringen genom att stjäla pengar från staten, där datorkontrollerade motståndare vaktar skatterna. Sedan ska man med hjälp av smart spelande och fiffigt nyttjande av specialegenskaper utföra dessa stötar så obemärkt som möjligt.

Idén är verkligen skitbra och på flera sätt klippt och skuret för mig som tycker co-op är bland det roligaste som finns. Men det gäller förstås att få ihop alla beståndsdelar till ett riktigt bra spel också, men lyckligtvis är Sumo Digital skickliga. Därmed borde väl saken vara biff, kunde man ju tycka.

De senaste åren har Robin Hood-sagan gått mot att bli alltmer "dark 'n gritty". Originalet var förvisso en mer hårdkokt historia än Disney-filmen, men jag skulle trots det inte kalla den särskilt mörk. Det här är dock den häst Sumo Digital satsat på och följaktligen får vi här en Robin Hood som ser ut att vara hämtad direkt från tidiga Assassin's Creed-spel, Marianne är misstänkt lik den kvinnliga protagonisten i Assassin's Creed Valhalla med massor av hippa tribal-tatueringar, Tooke har fräsiga frisyrer och endast John känns rimlig (om än mest som en fribrottare).

Eftersom det här uteslutande är ett onlinespel, får du spela igenom en obligatorisk träningsbana innan du ger dig i kast med onlinebiten. Här får du snabbt prova på alla fyra karaktärerna och testa deras respektive egenheter. Men redan här började jag tyvärr ana lite oråd. Spelkontrollen är nämligen inte alls särskilt följsam och de datorkontrollerade motståndarnas artificiella intelligens känns nästan slumpartad medan de går omkring och repeterar samma meningar om och om igen för sig själva.

Även stridssystemet kändes fladdrigt och fantasilöst, och nervöst började jag inse att jag nog gått på en mina, det vill säga att det spel jag sett fram emot kanske inte alls var vad jag hade hoppats på. I grunden går spelet ut på flera delar; från att ta sig till ett visst mål, stjäla det, ta sig till flyktplatsen och lasta det ombord. Men du är inte ensam. Av oklar anledning är det ett annat mänskligt team av Robin Hood-kämpar som ska stjäla skatten samtidigt, så du får alltså tampas mot både datorkontrollerade väktare och dessa spelare.

Från en hubbvärld runt en brasa, där du bland annatkan pyssla om din karaktär, får du sedan välja att gå på uppdrag. Men om du har spelat exempelvis Payday 2, Sea of Thieves eller Borderlands 2 tidigare med slumpvis utvalda medspelare, vet du vilket helvete det kan vara när folk inte kommunicerar. Och så ser det ju faktiskt oftast ut nuförtiden. De flesta kommunicerar inte, antagligen för att så många tyvärr är jubelidioter online.

Följaktligen inleds matcherna föga överraskande med att mina medspelare knäpptysta springer och varsitt håll. Ingen tycks vara fokuserad på att hämta skattkistan, någon drar på sig vakternas vrede, en annan nöt följer med mig men vägrar huka sig i gräset så jag blir upptäckt och dödad - varpå kaoset är ett faktum. Inte blir det heller bättre av att det tog lång tid att få igång matcherna, där folk hoppar in och ut, samt att standardinställningen är att PC och konsol blandas där PC-fördelarna är smärtsamt uppenbara.

Det finns även en matchmaking-funktion som jag ärligt talat inte ens vet vad den gör, då jag redan från level ett kunde matchas mot de som hade över 60. Utöver att dessa redan kan banorna utan och innan, har de även hunnit uppgradera sina karaktärer. Det är en konsekvens av att de som köpte den dyrare utgåvan av spelet fått tjuvstarta tre dagar tidigare, och därigenom fått ett försprång som lett till att det blir betydligt tråkigare första timmar för oss andra som slaktas av klart värre motståndare.

Kort sagt behöver du verkligen hitta folk du kan prata med för att kunna spela på riktigt. Om du får ett rimligt motstånd, kan det bli stundtals bra matcher när ni smyger runt varandra. För första gången förstår jag varför man inte syns i stealth-spel när man går runt i högt gräs eller sätter sig bakom väggar. Här känns det som att det finns fiender överallt och jag ser dem verkligen inte. Hittar jag någon, går dessa att tagga för att mina medspelare ska kunna se var ruskpricken håller hus, och när en skatt erövrats och fraktas tillbaka till flyktbåten kan det stundtals bli spännande att skydda den som ansvarar för kistan trots att närstriderna saknar nerv och finess.

Tyvärr har jag dock haft färre än fem sådana matcher. I de allra flesta fall känns det mest frustrerande. Spelet har tveksamma checkpoints, irriterande datorkontrollerade motståndare, slumpen kan kasta om förutsättningarna rejält och varje gång jag spelat en liten stund längtar jag mest efter att få stänga av, snarare än att ta en match till. Tanken är väl att banorna och allt som kan hända ska ge känslan av att ingen match är den andra lik, men tyvärr känns det nästan omgående som att jag sett allt efter bara någon futtig timmes spelande och i slutändan är det här nätt och jämt ens mediokert.

Då räcker det inte att Hood: Outlaws & Legends faktiskt har flera intressanta banor jag gärna hade fått se mer av i ett bättre spel (eller i ett multiplayerspel av ungefär denna typ där jag slapp tävla mot andra) samt faktiskt flyter på riktigt fint i 60 bilder per sekund. Det här är tyvärr bortslarvad potential som hade kunnat bli så mycket bättre.