Svenska
Gamereactor
recensioner
Nier Re[in]carnation

Nier Re[in]carnation

Måns har insupit atmosfären i det vackraste mobilspelet han sett men samtidigt svurit sig hes över de plattaste strider han någonsin utkämpat

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Nier är sådan där spelserie där jag inte riktigt vet var jag själv står. Ambivalensen är total och i ärlighetens namn hade jag inte ens hört talas om Nier innan Automata slog ner som en bomb i spelvärlden. Nu var jag inte ensam om det eftersom det var precis där och då serien blev känd för den breda massan. Hyllat av både kritiker och spelare. Ovationerna visste inga gränser och jag kände förstås att jag måste ha det. Game of the year och allt.

Direkt sögs jag in i den atmosfäriska spelvärlden där varje scen var som en karg estetisk dröm jag aldrig ville vakna ur. Samtidigt kände jag hur besvikelsens slöja långsamt började lägga sig över min spelupplevelse. Jag fick aldrig den där obeskrivbara känslan av att det här var en slipad ädelsten, en diamant, en juvel. Nier Automata var för mig ett mästerverk när kom till story, grafik och musik men när det kom till gameplay var jag inte alls lika fylld av glädjerus. Visst, det var helt okej. Ett hack 'n slash där jag kunde springa runt i all oändlighet och skjuta på fiender tills de dog. Rinse and repeat. Det var nästan en bedrift att lyckas dö och att uppgradera karaktär och vapen kändes i det närmaste onödigt, vilket gjorde rollspelselementen mindre intressanta. Kvar fanns ett spel som stundtals var så vackert att jag ibland var tvungen att stanna upp bara för att insupa känslan av produktionsteknisk fullkomlighet men med ett gameplay som i grund och botten inte alls kändes särskilt unikt och det är i mångt och mycket precis så min upplevelse med Nier Re[in]carnation också har varit.

Nier Re[in]carnation
Nier Re[in]carnation bjuder på vyer så vackra att jag ibland glömmer att det är ett mobilspel

Ett mobilspel slår förstås alltid ur underläge, det är ofrånkomligt. De tekniska begränsningarna, bristen på innehåll och "behovet" av att klämma in mikrotransaktioner och reklam för att kunna motivera dess existens är alla element som gör att ett mobilspel alltid kommer att ses på med skepsis, oavsett utvecklare eller franchise. Det har dock Applibot försökt att råda bot på genom att dölja ett i grunden rätt risigt spel i en intagande spelvärld, som enligt mig saknar motstycke i genren. Allt känns enormt, majestätiskt och överväldigande och spelet använder sig ständigt av smarta kameravinklar för att verkligen betona hur liten jag är när jag tar mig igenom världen. Nier Re[in]carnation är ett fristånde storydrivet äventyr med inslag av turbaserade strider där det sistnämnda momentet är lika uselt som det förstnämnda är lysande. Uppdraget är att navigera genom "the cage", en labyrintliknande byggnadsstruktur för att hitta fragment av en berättelse som sedan vävs ihop till något som mest kan liknas vid en vemodig saga i diorama-format om krig, förlust och hämnd, allt eftersom man når nya kapitel.

Detta är en annons:

I samband med detta låser man också upp nya vapen, kompanjoner och färdigheter som sedan kan användas i de strider man tvingas utkämpa för att kunna komma vidare. Är man sugen på gacha så bjuds det på det också. Här skall dock sägas att om man inte är beredd att pynta in pengar så är det i princip helt bortkastad tid. Det är en grind utan dess like. Att lyckas få en fyrstjärnig 2B eller 9S utan att slänga upp plånkan är lika troligt som att jag vinner på Euro Jackpott i helgen. Vad man däremot får i mängder är ädelstenar. Jag fullkomligt badade i in-game-valuta redan tidigt in i spelet. Förmodligen är det ett lockbete så här i början för cynisk som jag är och samtidigt vis av erfarenhet så utgår jag ifrån att de så småningom i hemlighet kommer att dra ner på den förmånen så att man tvingas köpa ädelstenar för att kunna lira gacha och köpa stamina. Det finns också ett hjul man kan snurra på för ytterligare belöningar om man orkar se på reklamfilm för andra mobilspel innan varje spinn vill säga.

Nier Re[in]carnation
En bitterljuv saga i diorama-format, perfekt balanserad med övriga spelmoment

Rollspelselementen i Nier Re[in]carnation är överraskande djupa, det är som sagt ett mobilspel så jag hade inte alls förväntat mig så många lager av möjligheter att anpassa mina karaktärer, vapen och följeslagare. För att kunna uppgradera behöver man samla på sig specifika föremål som man får när man spelar igenom huvudberättelsen men det går förstås att köpa precis det man vill ha om man inte orkar med grind och föredrar att i stället spendera pengar. Det finns också dagliga utmaningar och aktiviteter man kan hoppa in i och bli belönad med mängder av prylar, inklusive en Nier Automata crossover-kampanj samt en arena för PVP där man kan utkämpa strider för ytterligare spelvaluta som sedan kan lösas in för uppgraderingar. Det saknas med andra ord inte sätt att hela tiden kunna förbättra sina möjligheter att ta sig igenom spelet. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra varför. Det är inte så att Nier Re[in]carnation är ett särskilt svårt spel. Snarare är det nästan uttråkande enkelt i långa stunder.

Nier Re[in]carnationNier Re[in]carnation
Valmöjligheterna är många i ett oväntat djupt spelsystem
Detta är en annons:

Striderna utgör nämligen ingen större utmaning och är spelets i särklass svagaste del. De är som sagt turbaserade och det hela går ut på att vänta på att ett antal rutor med ikoner tänds så att man till slut kan bränna iväg en specialattack för maximal skada. När rutan är full trycker man på skärmen, sedan väntar man på att nästa ruta skall bli redo och så trycker man på skärmen igen. Tills fienden är död. That's it. Faunan av fiender är minst sagt begränsad och de första timmarna känns det som om jag utkämpar exakt samma strider om och om igen. En vargliknande svart klump här och en fet spindel där. Ibland bara en våg bestående av tre monster, andra gånger tre vågor av likadana bestar. Samma dialoger oavbrutet, som en repig vinylskiva. Då och då dyker det upp en boss, som inte heller får en att slita sitt hår av frustration. Efter ett tag fick jag nog och tryckte på "auto".

Nier Re[in]carnation
Känslan av att bara vara en liten spelpjäs i en enorm värld är perfekt exekverad

Nier Re[in]carnation är nämligen så genialt utformat att man kan låta spelet spela sig självt och det är inte bara striderna man kan göra självgående genom att låta rutorna med ikoner fyllas för att sedan tryckas ned utan att röra ett finger. I princip allt går att automatisera. I stället för att trycka på skärmen för att förflytta sig kan man låta karaktären utan namn med tillhörande spökassistent "Mama" springa helt själv och enbart fokusera på den ljuvliga atmosfären och berättelsen som verkligen är spelets bread and butter. Och tröttnar man på att leta efter bästa utrustningen i menyerna så kan man bara trycka på "auto" även här och i stället överlåta det jobbet åt den artificiella intelligensen. Efter ett par timmar kände jag att det blev min räddning.

Jag inser att det låter som om att spelet är så ohyggligt tråkigt att jag inte längre ville spela det och det är till viss del sant men jag kunde verkligen inte lägga det ifrån mig för att jag var så investerad i berättelsen och tagen av atmosfären. Grafiken, musiken, röstskådespeleriet, de sporadiska minipusslen och hur mjukt allting flöt på. Det är bara synd och skam att striderna inte var mer engagerande utan mest kändes som transportsträckor mot något större. Samtidigt måste jag se det för vad det faktiskt är. Ett mobilspel och som sådant är det ingenting annat än imponerande.

Nier Re[in]carnation
Striderna lämnar en del att önska men som tur är kan man automatisera rubbet när det blir för enformigt
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Ljuvlig atmosfär, fängslande story, produktionsteknisk excellens, överraskande mycket innehåll och djupt spelsystem för genren
-
Banala strider, störande mikrotransaktioner
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

4
Nier Re[in]carnationScore

Nier Re[in]carnation

RECENSION. Skrivet av Måns Lindman

Måns har insupit atmosfären i det vackraste mobilspelet han sett men samtidigt svurit sig hes över de plattaste strider han någonsin utkämpat

0
Nier Re[in]carnation släpps i juli

Nier Re[in]carnation släpps i juli

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Det var inte mobilspelet Nier Re[in]carnation som skapade de största rubrikerna när Square Enix firade seriens tioårsjubileum förra året, men nu är det inte länge kvar...



Loading next content