Ghost of Tsushima: Director's Cut

Ghost of Tsushima blev en större succé än de flesta, inklusive Sony, väntade sig. Sucker Punch Productions är visserligen skickliga utvecklare och Ghost of Tsushima hade visserligen fått uppmärksamhet för design och tema - men utvecklingen gick trögt och med en lansering i hälarna på The Last of Us: Part II och Playstation 5 runt knuten, kändes det som om Sony inte riktigt gav spelet den uppmärksamhet det förtjänade. Vid premiären fick det fina betyg, även om det sällan nådde toppnivåer, men spelarna älskade det och Sony avslöjade efter lanseringen att Ghost of Tsushima var det snabbast säljande originalspelet från dem till Playstation 4.

Naturligtvis är det frestande att kapitalisera på den typen av framgång, och därför är vi här igen - drygt ett år efter originalspelet - med det något fånigt namngivna Ghost of Tsushima: Director's Cut till både Playstation 4 och 5. Av dessa versioner körs Playstation 5-utgåvan i 60 bilder per sekund med kortare laddningstider och extra stöd för handkontrollen till konsolen. Originalspelet är redan bättre om du spelar till Playstation 5, men det råder ingen tvekan om att Director's Cut är det bästa sättet att uppleva Ghost of Tsushima.

Den stora nyheten för de flesta kommer dock att vara den utökade berättelsen som ingår i paketet. Iki Island heter den, och om du var förtjust i Jin Sakais ursprungliga äventyr väntar cirka 10 timmars härlig underhållning på den helt nya ön dit han reser när han upptäcker att en mongolisk shaman vid namn Ankhsar Khatun försöker ta över ön och så småningom kan hota Tsushima. Det är en berättelse som håller samma nivå som originalet - om än lite väl komprimerad - och som avslöjar att Jins far faktiskt dog på Iki Island, mördad av de pirater han nu tvingas samarbeta med för att stoppa det gemensamma hotet.

Huvudspelet led av lite för många oinspirerade huvuduppdrag enligt min mening, där Jin & co. stormade det ena stället efter det andra och tog fram det värsta i stridssystemet. Efter en bra start med bland annat en trevlig plattformssekvens, har dock Iki Island tyvärr samma problem. Striderna i Ghost of Tsushima är bäst när Jin är ensam mot en eller flera motståndare, men de tre sista huvuduppdragen innehåller många stora strider med flera allierade, där finesserna försvinner från striderna. Iki Island lyckas dock göra en fin landning med den slutliga uppgörelsen som är precis så vacker, storslagen och rörande som man kan önska. Musiken som genomsyras av händelserna förtjänar att särskilt lyftas fram.

Originalspelet kritiserades med rätta för sina dåliga stealth-inslag, vilket Sucker Punch Productions tack och lov verkar ha noterat, eftersom det inte finns en endaste passage med tvångs-stealth i huvudberättelsen. Jag noterade dock att fiendens intelligens är lika hopplös som tidigare om du väljer att smyga runt. En uppenbar sak som behöver förbättras i den egentliga uppföljaren, vilken utan tvekan redan är under utveckling.

På fyra-fem timmar hinner berättelsen inte med många vändningar och det känns därför lite förhastat - ett klagomål som jag också hade på Spider-Man: Miles Morales - men Sucker Punch Productions lyckas som sagt hålla samma nivå som huvudspelet. Samma sak kan sägas om sidoinnehållet som finns utspritt över hela Iki Island. Det bästa är återigen Mythic Tales, som det finns ett fåtal av. Ingen av dem är dock lika minnesvärd som exempelvis den iskalla bergsbestigningen i huvudspelet, men det som finns duger. Ett sidouppdrag innehåller en våldsam klättring på strandsatta fartyg, där Jins hopp måste tidsbestämmas så att han inte sveps med av de brusande vågorna.

Att naturens krafter kan vara en utmaning för Jin är något vi såg även i originalspelet, och jag hoppas att Sucker Punch utforskar detta ytterligare i framtiden. En annan berättelse kulminerar med en av de dueller som var så minnesvärda i originalspelet, och som också dyker upp här utanför huvudberättelsen med stor effekt. Andra typer av sidoinnehåll som Bamboo Strikes, haikudikter och klättringar till öns tempel återkommer också, men nya aktiviteter har lagts till i form av ett dedikerat flöjtminispel, bågskytteutmaningar och annat. Förresten har rävarna ersatts av några exceptionellt söta katter. Tack för det, Sucker Punch!

Den nya ön är mer tropisk än sin större motsvarighet, men är fortfarande rik på variation. Särskilt en övervuxen by i mitten av ön är en imponerande syn, medan rebellernas gömställe djupt bakom några kritvita klippor för tankarna till Medelhavsområdet. Förutom det nya innehållet har också några nya spelmekaniker lagts till. Din häst kan nu fungera som en murbräcka, till de mongoliska soldaternas stora ilska, och din gripkrok kan dra ner föremål för att skapa nya vägar genom landskapet. Ingen av dessa mekanismer förändrar visserligen ditt sätt att spela på något avgörande sätt, men de är ändå trevliga tillägg. Naturligtvis har nya rustningar och charms också lagts till, men jag måste erkänna att min spelstil är så pass inarbetad vid det här laget att jag inte fann dem särskilt användbara. Jag är säker på att det kommer att vara annorlunda för många andra.

Ghost of Tsushima Director's Cut till Playstation 5 är som sagt det bästa sättet att uppleva Jins originaläventyr, så om du inte har spelat fjolårets version är det ett utmärkt tillfälle att ta del av det. För alla oss som redan kämpat för att förvisa Khotun Khan och co. från Tsushima är Iki Island den verkliga behållningen, och med sin dramatiska och personliga berättelse, utmärkta sidoinnehåll och fantastiska nya ö är det en utmärkt expansion. Förvänta dig dock inte att det kommer att förändra det ursprungliga spelet i grunden. De något mekaniska utmaningarna i form av tveksam stealth, ojämn artificiell intelligens samt stora och obalanserade strider som drar ned stridssystemet hämmade huvudspelet och finns tyvärr fortfarande kvar här. Det är med andra ord "bara" mer av Ghost of Tsushima, men när kvaliteten på innehållet är så hög som den är här är det helt okej för mig.