Svenska
Gamereactor
recensioner
Crisis Wing

Crisis Wing

Olof har rest i tid och rum - till rymden och åttiotalet - och skjutit gröna dödskallar i Pieslice Productions nya retro-shoot em up...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

De flesta känner kanske till Treasures spel Ikaruga; den spirituella uppföljaren till Radiant Silvergun och hyllat som ett av de bästa shoot em up-spelen i modern tid. Det var verkligen en riktig pärla som jag spelade sönder och samman till min Switch för ett par år sedan. I alla fall de två första banorna, för jag var aldrig i närheten att ta mig förbi bossen med utdragbara spolar där på slutet. Om inte annat gjorde jag mig då erfarenheten att man inte måste vara särskilt duktig på ett spel för att få ut något av det, men som recensent är det förstås viktigt att vara tydlig var man står. Inom shoot em up-genren skulle jag därför vilja kalla mig inte bara oerfaren, utan fullständigt undermålig.

HQ
Crisis Wing
Shoot em ups - inte den mest förlåtande genren.

Att sätta mig ner med Crisis Wing var därav svettigt redan från start. Startmenyn erbjuder inte heller några som helst lugnande val av svårighetsgrad eller möjlighet att tryggt kolla in och studera kontrollschemat. Jag väljer mellan att rätt och slätt starta spelet i single- eller multiplayer, köra time trial eller boss rush. Jag gnider bort handsvetten mot byxorna och trycker på starta spel, singleplayer. Glädjen med Crisis Wing är att det, likt äldre tiders arkadspel, inte behöver någon svårighetsgrad eller ett detaljrikt kontrollschema. Jag kastas rakt in i en cirka två sekunder lång startsekvens innan mitt centimeterstora skepp placeras längst ner på skärmen. Lika små fiendeskepp börjar snart pumpas ut från ovan och röra sig emot mig. Ingenting av detta är nytt, såhär har shoot em up-spel fungerat sen tidernas begynnelse.

Crisis Wing
Bekanta dig med spelets första bana, det har jag fått göra. Hundratals gånger.

Rent instinktivt hittar jag omedelbart rätt knapp och börjar skjuta. Jag rör mig över skärmen och positionerar mig smidigt med styrkorset. En halv minut senare bemästrar jag specialskotten, en stor grön dödskalle som dyker upp på skärmen och omintetgör nästan allting på skärmen. Ytterligare en minut därpå får jag grepp om extrapoängen som faller från somliga fiender och läggs exponentiellt på hög, och power up-systemet med de tre olika färgerna som ger kraftigare och fler skott rakt fram, åt sidorna eller raketer. Sedan finns det inte mer. Det är detta som utgör spelmekaniken. Inga knepiga finurligheter som Ikarugas svarta och vita fiender och skott som ska absorberas och hanteras varsamt beroende på den fiendetyp du möter. Jag skjuter, helt enkelt, och undviker att bli skjuten. Här finns alltså inget spelmässigt djup att orda om, det handlar uteslutande om snabba reflexer för att ta sig fram levande på spelets sju banor.

Detta är en annons:

Men precis som att jag just tagit i bruk att spela Stardew Valley en halvtimme varje kväll innan läggdags för att varva ner, för att dess enkla tempo gör att jag bara kan koppla bort vardagen, funkar Crisis Wing på precis samma och ändå motsatta sätt. Den, som jag uppfattar den, närmast perfekt avvägda svårighetsgraden och det hiskeliga tempot gör att jag blir så totalt uppslukad av vad som försiggår på skärmen att jag nästan försätts i ett transliknande tillstånd.

Crisis Wing
Aldrig har begreppet fulsnygg känts mer passande än här.

Med ett generöst "continue-system" tillåts jag sedermera få se spelets alla sju, oerhört väldesignade banor fyllda med lika väldesignade fiender, trots att jag efter otaliga försök egentligen inte lyckas ta mig längre än till halva tredje banan. Den grafiskt urläckra och samtidigt charmigt fula 80-talsdesignen är genomgående oemotståndlig i alla sin enkelhet, musiken både enkelspårigt skrikig och trallvänlig, ljudet av skott och explosioner härligt explosiva. Det spelar därmed ingen roll att jag troligen aldrig kommer att ta mig levande till slutet - jag kommer åtminstone knappt halvvägs och jag njuter i fulla drag.

Med en sån tight, kort och komprimerad upplevelse som Crisis Wing erbjuder är det dock på sin plats att samtliga, fåtal beståndsdelar sitter... på sin plats. Småsaker spelar stor roll här, och jag kan till exempel tycka att vissa fienders skott är lite för design- och färgmässigt lika mina egna, vilket kan råka skapa onödig förvirring ibland. När utvecklarna på Pieslice Productions dessutom verkar vilja ge sken av att låta mig skräddarsy min upplevelse, med möjligheter att vrida på skärmen för att köra i antingen vertikalt eller horisontellt läge, både uppifrån och ner och höger till vänster, känns det konstigt att det helt saknas ett wide screen-läge utan feta, svarta ränder på vardera sida av skärmen. Sen har jag stött på ett par buggar också, som att continue-funktionen inte aktiveras efter att mitt skepp sprängts i bitar, eller att extrapoängen i vissa rundor bara glidit rakt igenom farkosten. Visserligen inget som inte kan lösas med en enkel omstart, men definitivt ett irritationsmoment i ett spel med förhållandevis litet omfång och få parametrar.

Detta är en annons:
Crisis Wing
Denna herre mötte jag inte utan continue-funktion. All ära till den som gör det!

Helhetsmässigt kan jag ändå inte låta bli att rekommendera Crisis Wing till alla som saknar arkadspelens guldålder. En tid då spel inte främst bemästrades genom förståelse av deras komplexitet, utan genom snabba fingrar, ihärdigt tålamod och mynt i fickorna. För priset av fem spelomgångar (50 kronor) på de numera fåtaliga arkadhallarna kan Crisis Wing definitivt stilla suget efter gammaldags high score-jagande.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Grafik och design, ljudbild och musik, responsiv kontroll, svårighetsgrad, avskalat och enkelt omfång
-
Fåtal designmässiga blunders, avsaknad av wide screen-läge, ett par störiga buggar
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

1
Crisis WingScore

Crisis Wing

RECENSION. Skrivet av Olof Westerberg

Olof har rest i tid och rum - till rymden och åttiotalet - och skjutit gröna dödskallar i Pieslice Productions nya retro-shoot em up...



Loading next content